-
Champions: Campion och Simon
Posted on augusti 21, 2013 by Eva Nygren in Konst och kulturSåg ni konserten med Paul Simon och vänner i lördags? Inte jag heller. Men tack och lov finns Svt Play. Den ligger kvar några dagar till där.
Se den, och hör den. Mannen är ett musikaliskt geni. Det är rätt sällan jag avundas folk men när jag ser Paul S och han musikerpolare så känner jag nåt åt det hållet. En sådan spelglädje de utstrålar, gänget musikanter som uppträder tillsammans min gamla favorit sedan 60-talet.
Lyssna på konserten om ni kan. Det är så skickligt, snillrikt, välarrangerat. Och märkligt nog är Paul Simons röst lika ljus som den alltid har varit när han sjunger på en konsert inspelad samma år han fyllde 70.
Och heja Svt. Nu sänder de Top of the Lake.
Vatten. Vatten. Vatten. Vatten.
Jane Campion som många av oss har i hjärtat sedan ”Pianot” har skapat denna kritikerrosade serie. Hittills har bara en del av sju visats men jag är redan svårt tagen av historien. Det är svart och svårt som ofta med Campions stories. Men det är så oerhört väl berättat.
En tolvårig flicka går ner i en iskall sjö uppenbarligen för att dränka sig. Hon hejdas av förbipasserande och polisen med den rättrådiga namnet Robin Wright blir den som tar sig an flickan. Robin Wright spelas av Peggy i Mad Men, min favvogestalt för övrigt. Nej, hon spelas ju inte av Peggy utan av Elisabeth Moss som hon heter. Och henne ser jag gärna igen.
Det är svart. Grymma män. Kvinnor som delvis är lätt löjeväckande. Så en polarisering vad gäller män och kvinnor som jag hoppas suddas ut så småningom. Men ack så vackert och starkt gestaltat.
Bergen är starka, grymma, de skrämmer och lockar. Sjön är kall men lugn. Dödligt lugn. Ja, det är stämningen i den här serien. Se den, den med.
Andra bloggar om: Jane Campion, Top of the Lake, Paul Simon
Relaterade bilder:
Vi såg Top of the Lake igår, mest p g à artikeln om den i SDS – och så är det ju det där med Pianot; det är verkligen en film som aldrig försvinner ur en. Ja, en serie som det ska bli spännande att följa. Och vilket foto!
Ja, jag såg också först den igår p g a artikeln. Men det var fantastiskt. Tänkte en del på Brokeback Mountain där naturen också ”talar”. Men visst var det ett visst förlöjligande av kvinnorna, eller? Men det är OK, det är så bra i stort.
Kul att vi gillar samma saker! Vilken spelglädje/skicklighet Paul Simon och de andra gubbarna visar. Jag blev helt såld på Mark Stewart!
Mycket stereotyper (hur ska de utvecklas?) och helt betagande landskap i ”Top of the lake”.
Halloj Tobbe, visst var han fenomenal! Kolla på det här klippet om du har tid http://www.youtube.com/watch?v=oanp6GnbMD0, han verkar vara en mycket sympatisk person!
Men woh och TACK! Vilket underbart klipp, mår bara lite dåligt av stressen och tidspressen, som uppspelas. Annars känns det som en underbar omfamning av mitt senkomna musicerande. Jag tillhör just dem som blev stämplade och utstötta från musicerandet av vår musiklärare i småskolan.
Tänkte nog att det kunde intressera dig.
[…] såg jag tredje delen av Jane Campions ”Top of the lake”. Serien som jag hyllade här i Jahaja efter första avsnittet, lätt euforiskt, har nu för mig förlorat mycket av den positiva känsla […]
[…] följt serien Top of the lake de sju veckor den har gått på Svt. Efter första avsnittet var jag euforisk. Spänningen, bilderna, naturen, det långsamma tempot. Underbart. Det skavde visserligen lite att […]