Magiska möten

Nu har det hänt igen. Vi har varit med på cykelfesten i Dalby. Förra årets fest efterlämnade känslor av eufori hos mig– sådana häftiga möten det blev! Principen är den att bland de kanske 150 anmälda paras man ihop så att det först äts förrätt hos ett par, sedan huvudrätt hos ett annat och efterrätt hos ett tredje. På varje plats möts fyra par, olika vid varje rätt. Man ansvarar för att bjuda på en rätt. Under en kväll ska man kunna träffa 22 personer på det här sättet. Det är väldigt kul, även om det kan kännas lite väl parigt. Singlar känner sig nog exkluderade trots att jag vet att vänpar har deltagit.

Möten mellan huvuden

För ett år sedan kunde jag nästan inte somna efter den långa kvällen med alla möten på olika ställen. Många olika sorters människor. Spännande samtal. Till sist dans på Gästis. Och så tog man sig mellan ställena just på cykel.

I år funderade vi över om vi skulle delta igen. Jag bangade först. Är lite ”bange” för fester. Men till sist insåg jag att undvikandestrategin inte var bra för en så social människa som jag egentligen är. Man får trotsa sin initiala ängslan. Så vi anmälde oss.

Och det var kul! I år var det dessutom mer åldersblandat. Till efterrätten kom vi hem till ett par i 50-årsåldern. Två unga par var de andra gästerna. En av de unga berättade att de tidigare år hade dragit sig för att anmäla sig för att de var rädda att det bara var för pensionärer. Mats och jag höll god min.

Det är magiskt med möten. När man dessutom deltar i en fest som denna så är man ju naturligtvis intresserad av att samtala, lära känna och står upp för sin nyfikenhet. Det är härligt!

Möten är the shit. Tobbe och jag, vi möts. Tobbe läser min blogg och jag hans. Det har blivit många intressanta utbyten av tankar. Tobbe läser mycket. Dessutom noggrant. Även Jahaja, Det känns fantastiskt.

Vi har haft ett väldigt intressant utbyte av tankar kring Jane Campions TV-serie ”Top of the lake” där jag gått från starkt positiva känslor till besvikelse. Tobbe har påmint mig om det starka i filmen och med hjälp av hans synpunkter jag lyckats häva mig upp igen ur besvikelsen och se det goda, ja, faktiskt bitvis enastående, i serien.

Som i senaste avsnittet ett knullande par (ja, det tar faktist mer emot att skriva kopulerande) mitt ute i skogen. Han täckt av tatueringar. Hon täckt av honom. Så kommer ett par män smygande. De kollar. De filmar. Meta, meta. Häftig scen.

Men lika mycket som naturen finns med och det tidlösa med den, finns moderniteten där. Huvudpersonen Robin får veta att en ung kille har kontakt med den försvunna Tui, genom att hon ser sms dem emellan. Och, på bästa Blow up-sätt, har Tui av en händelse fångats på bild när de peepande männen filmar kärleksparet i skogen.

Är det bara Tobbe och jag som ser den bland mina läsare? Nu glider den bort, för varje avsnitt ligger bara kvar en vecka.

Och så mötte Mats och jag kålfältet, det vackra, som vi såg också förra hösten. Nära Slimminge, vid Rydsgårds gods, ni vet nära Skivarp? Just där. Det är så vackert. Man vill bara titta och titta. Och måla.

Andra bloggar om: Top of the Lake, Dalby cykelfest, kål, måla, Blow up

Relaterade bilder: