I mötenas tid

Den senaste veckan har känts mycket lång. Bra-lång. Väldigt innehållsrik. När min syster Henrietta och hennes man Yoram kom från Israel förra onsdagen var det bland annat för vår gemensamma utställning på Dalby bibliotek. Den innebar mycket förarbete och planering, sedan hängning och arrangemang dagen före vernissagen.

Dagen efter själva vernissagen som var bara så fantastisk. Fyra späckade timmar med vänner, bekanta, vänliga främlingar, som alla kom och tittade, pratade och till sist inte minst lyssnade på Familjebandet, Håkan Brandqvist med söner Martin, Jakob och Emil som spelade för ett knökat biblioteksrum.

Och tala om möten – Hans Krondahl, en gång hembiträde hos oss (före min tid men under min bror Stefans och syster Henriettas)  kom till utställningen. Hans är en ansedd textilkonstnär som nu som 84-åring mötte de två han inte sett på sådär 60 år.

Efter den här dagen var vi euforiska och rätt trötta. Henrietta var sjuk när hon kom, jag blev sjuk efter vernissagen. Det hostas och hackas här. Även Julia, på besök från Umeå, är rödnäst och hostig.

Ändå: Mötena. Ja, de fina. Självklart på vernissagen som är en stor grej för den som visar upp sitt arbete. Det blir ett möte mellan tittare och konstnär som är starkt och viktigt att vara med om.

Också de andra. Vi har varit tillsammans här nu en vecka. Min systers son, Michael, som bor i Berlin, joinade oss över jul. Vi har varit en rolig konstellation av släktingar här som har firat jul. Min svåger Yoram, född i Israel och med en traditionell judisk bakgrund, har varit med och har tagit del. Han var med oss och högg gran, han var med och klädde granen. Han, som vi, tar det bästa från de olika traditionerna med stor nyfikenhet och öppenhet. Det är fint. Även det är ett möte.

Många bra samtal har vi haft. Dagstidningarna, i den mån de kommit, har inte lästs. Jo, förstås, Skånskan, i söndags. Men det är en annan femma.

Nu återgår vi delvis till en mer normal tillvaro. Fast ikväll kommer nya gäster. Och de är också sådana jag längtat efter mycket. Det känns gott i hjärtat.

Andra bloggar om: Eva Nygren, Henrietta Shapira, Michael Shapira, Hans Krondahl, Familjebandet

Relaterade bilder: