Öland, de lågmälda njutningarnas landskap

Ännu en resa till Öland. Först i sällskap med fjorton kolleger, alla svensklärare. Syftet var att besöka Gärdslösa, Stagnelius barndomshem. Syftet var också att umgås och ha det gott. Båda syften uppnåddes.

Vi körde i karavan, tittade på raukar vid Byrum, åt superfisksoppan i Kårehamn, anlände till Gärdslösa prästgård och fick en visning av bäste Anders Marell, en av de hängivna Stagneliuskännarna här. Han berättade om prästgården som ni måste besöka om ni kommer till Öland. Då kan ni också sova över i de fina rummen där. Titta på bilderna i Fotat!

Efter en rolig kväll med ovanligt mycket vin för min del ( kunde knappt se hur mycket som var kvar i flaskan till sist) somnade jag som en sten. Någon gång under den vinflaskans drickande lurade jag med några av kollegerna på kvällspromenad till vattnet. Det var längre än jag sa. Men det var vackert, så vackert. Se på mina bilder!

Vi hade en fin följande dag och jag skildes från kollegerna vid hotell Skansen i Färjestaden. Efter ett tag dök Mats upp. Han hade sålt en förstoringsapparat (foto-) till en tjej i Kalmar, via Blocket. Hon fick den körd till dörren. För 300 pix!

Vi tog oss till Blå Porten i Alby, östra sidan, där vi hade bokat tre nätter. Det är något visst med den östra sidan. Den är kargare, och det är en lågmäld njutning att blicka ut över alvar och hav. Efter en god natts sömn gick vi även här ner mot vattnet. En lång, rak promenad. Nästan ensamma. Bara tjurar omkring oss. Vi gick ner till de släta kalkstenshällarna. Inte en själ, i varje fall mänsklig, i sikte. Nudisten i mig fick sig näring.

Att bada är en sådan lågmäld njutning. Det bara gör gott. Man blir renad, uppiggad. Kyld. Värmd. Märkligt härligt.

Jag hade med vännerna från skolan varit på Sandby borg dagen innan och tittat på de utgrävningar man håller på med där. Nu skulle Mats och jag till den sista visningen. Det var publikrekord när 140 pers i strålande sol fick höra om de fynd man gjort från en borg byggd cirka, tror man 480 e.Kr. där alla brutalt mördats i ett huj. Orsaken är ännu okänd. Ett svenskt Pompeji, i så måtto att det är ett fruset ögonblick. En mycket engagerad Ludde berättade om arbetet och efter honom projektledaren Helena Viktor som också berättade om de ekonomiska problem som projektet står inför. Bli gärna vän med dem på Facebook om ni är det minsta intresserade! Det var mycket spännande och speciellt att stå på plats och höra om de fynd som gjorts och andra som förmodligen kommer göras. Se Vetenskapens värld om utgrävningarna.

Därefter körde vi ned till JAGs museum där jag ska ställa ut i andra halvan av augusti. Här blåste vinden kraftigt när Linda Ekenstierna, min tidigare chef som är utställningsansvarig för detta vackra lilla museum, tog emot. Vi fick se platsen där jag ska hänga mina bilder och vi fick också se de intressanta träskulpturer som muséet ursprungligen är byggt för. Gör er en resa dit! Gärna mellan 16 augusti och 5 september!

Sedan åt vi den absolut kassaste middag jag kan minnas på rak arm i Färjestaden. Men sådana ska man kanske också vara med om. Som del i måttstocken.

Den sista dagen på ön var häftig den med. Vi körde utmed östra kusten, ned till Karl X Gustafs mur som faktiskt hans företrädare drottning Kristina lät bygga  i öländsk kalksten för att skydda beståndet av dovhjort åt det kungliga jägarlagen. Muren går spikrakt över ön och är riktigt mäktig. Sedan körde vi ner till Ottenby. Där såg Mats sälar. Jag såg kor, får och en massa, massa fåglar. Ett sådant ställe! Hit vill vi komma igen. Kolla på foton!

Till sist kör vi genom ett rätt dött Sverige, denna soliga midsommarafton. Vi hittar ett öppet ställe i Kalmar och sitter i solen och har det bra. Vägen hem är nästintill tom. Man kan fira midsommar på många sätt. Detta var prima.

Andra bloggar om: Öland, JAGs museum, Karl X Gustavs mur, Ottenby, Alby, Gärdslösa, Stagnelius

Relaterade bilder: