Utvikningsflicka

Det är kul att ställa ut. Det är läskigt att ställa ut. Man viker liksom ut sig, exponerar sig.

Visst, en viss vana får man. Och vid det här laget, efter  lite mer än en handfull utställningar, så vet jag, att när bilderna väl är hängda så känns det lättare. Då tittar jag på mina bilder och ser: Här är jag. Detta har jag gjort. Det lugnar.

Väggen

Den här gången ställer jag då ut på Öland. Ett gäng frivilliga sköter JAGs museum i Segerstad, några mil norr om Ölands södra udde. Johan-Anders Gustafsson (JAG) är mannen från Segerstad som ligger bakom de högst originella träfigurer som museet ursprungligen är byggt för. Till utställningen av hans figurer har lagts ett populärt kafé och också en galleriverksamhet som är den jag deltar i denna sommar.

Jag har tidigare själv hängt mina bilder vid utställningstillfällena men fick den här gången god hjälp utav en av muséets ansvariga, nämligen Magnus E, som med tålamod hjälpte mig få upp de 18 tavlorna. Linda E som är den som gav mig förfrågan om jag ville ställa ut på JAGs, var utmärkt smakråd jämte Mats som alltid är med och hjälper till. Det blev en riktigt, riktigt fin vägg och när jag såg den då släppte också mycket av nervositeten.

För boende inför natten till vernissagen hade vi fått tips av Linda: Gammalsbygården. Ett sådant ställe! Ska ni till södra Öland före oktobers slut så ta in där! Fina rum och helt fantastisk mat! Stället är till salu om någon längtar efter förändring i sitt liv.

Vernissagedagen strålar solen på Öland. Vi sitter i solen en stund och njuter, för nu kommer snart den tid på året då solljus är en bristvara. Sedan tar vi bilen till Eketorp, en borg från järnåldern som restaurerats och gjorts i ordning för besökare. Väldigt suggestivt och spännande. Dessutom, inte så övergiven som man skulle kunna tro:

Små, små, fågelungar kanske inte sjunga kan men säga pip kan de! Här bor svalungarna i ett av de uppbyggda förråden i Eketorps borg

Vi måste också ner till Ottenby, detta paradisiska ställe. Här är gott om folk denna dag. Men fåglarna och kossorna är än fler! Vackert, starkt ljus, kraftig vind. Man känner att man lever.

Till vernissagen kommer det kanske ett 15-tal personer. Det är mest lokalbefolkning, men också Katarina och Lars, goda vänner som tillbringat veckan på Öland och stannat kvar för att vara med på vernissagen. Det känns gott. För första gången berättar jag lite om hur jag arbetar med mitt måleri och det är spännande. Folk lyssnar och är intresserade. Det är god stämning i publiken och man tittar på mina bilder och ställer roliga frågor.

Hela grejen är annorlunda mot hur det har varit när jag ställt ut här i trakterna. På ett sätt svårare och på ett annat sätt faktiskt lättare. Det finns inga förväntningar eftersom jag är okänd på Öland som målare. Men det är heller ingen som vet något om min utveckling.

I tre veckor ska mina bilder hänga där de är nu. Jag hoppas någon får vägarna förbi. Sommarlovet är slut och säsongen är i stort över. Men kommer ni förbi JAGs museum så titta in.

Andra bloggar om: Öland, JAGs museum, Eva Nygren, måla, Eketorp, Ottenby

Relaterade bilder: