I jakt på det röda

Hon letade efter en viss röd färg, en färg hon kände inom sig. Hon avbröt aldrig det sökandet.

Ett foto av Vera Nilsson taget 1956 av fotografen John Stridh har här fått en kolerisk behandling av mig i Pixlr

Så säger museiguiden på Mjellby konstmuseum, sådär 13 mil från vår hemort. Vi tar oss dit med bilen susande genom Skåne och upp i Halland, för att titta på Vera Nilssons konst. Vi svischar fram på rätt tomma vägar. Himlen spricker upp efterhand.

Konstmuséet som ligger strax väster om Halmstad, är ursprungligen tänkt för att visa upp Halmstadgruppens konst men har också andra utställningar. Under senaste året har man fokuserat på kvinnliga konstnärer och nu har då turen kommit till Vera Nilsson. Det är en utställning som visats på Liljevalchs på landets östkust, fast där i större omfång. De 140 bilderna där har fått krympa till 80 bilder här på västkusten.

Det är ett trevligt om än litet museum, med en restaurang som drivs som ett arbetsprojekt. Vi äter en god soppa innan vi går in för att titta på Veras bilder som jag sett i ett fåtal tidigare.

Det är förstås bilderna på barn som hon är mest känd för. Dottern. Men målningen av den här killen  är den som gör starkast intryck på mig.

Pojke med blå mössa

Titta på händerna, se på ögonen. Lite krampaktig, inåtvänd.

Vi ser många starka bilder där. Fantastiska är också bilderna från Öland med expressionistiska himlar och vinden som känns dra över alvaret.

En målning från Öland. Titta på tåget som far in i bilden nere i vänstra hörnet. Se också den mystiska röda figuren. Vad, vem är det? Titta på himlen.

Utställningen pågår till 3 maj. Den är väl värd ett besök. På vägen dit kan ni göra som vi: stanna i Halmstad och kolla läget. Det är en stor stad, vacker med lite nivåskillnader som skapar en spännande variation i gatubilden. Staden ser rätt välmående ut, i varje fall så här en solig söndag, mitt i stan.

På väg hem tar vi oss till Laholm. När jag var liten sa man LAholm, alltså med betoningen på första stavelsen och jag läser mig till min sprillans nya, snabba iPhone 6 att det bestämdes 1940 att betoningen skulle ligga på andra stavelsen, som LaHOLM, likt Ängelholm. Detta bestämdes i stadens fullmäktige. Finns det något annat land i världen där man tar upp sådant i fullmäktige? Ja, kanske. Men förmodligen är Sverige det enda land det det sedan följs (fast vad vet jag, kanske folk i Laholm smyger runt på kvällarna och viskar LAholm, LAholm, så det smäller om det!)

När solen går ner över Dalby återvänder vi till vårt hem. Vi har nog avverkat en 30 mil denna dag men det har varit värt det. Säkert inte för den globala miljön, men helt klart för vår inre.
Andra bloggar om: Vera Nilsson, Mjellby konstmuseum, Halmstad, Laholm

Relaterade bilder: