• Yrke: lärare

    Posted on mars 22, 2015 by in Allmänt filosofiskt

    Jag ska snart sluta arbeta som lärare. Om jag har räknat rätt är det 29 dagar till som jag ska ta mig till Polhemskolan för att ha lektioner innan jag slutligen lämnar in nycklar och dator tisdagen den 16 juni.

    Ett bekant landskap men ändå inte

    Skulle detta bara fylla mig mig glädje? Jag har själv valt att sluta, hade faktiskt kunnat jobba fyra år till. Beslutet är mitt eget. Jag är inte sjuk. Jag vill sluta för att göra annat, för att arbetet inte längre ger mig den glädje det gett tidigare.

    Borde detta inte då bara fylla mig med förväntan? 29 dagar till!

    Men så märkligt är det mänskliga psyket, kanske speciellt undertecknads Jahaja-psyke, att så funkar det inte.

    Nej. Och nej.

    Tankar kommer kring döden. Kring åldrandet. Kring döden, och kring åldrandet. Annat också. Det som varit. Det som var för länge sedan. Andra separationer. Andra avslut.

    För i många år nu, 20 till sommaren, så har det varit yrke lärare som varit min identitet. Jovisst, också målaren och bloggaren. Men pengarna har ramlat in via yrkesrollen framför allt och jag har varit mycket, mycket engagerad. Haft jobbet med mig hem, ofta i alldeles för hög grad. Varit orolig, glad. Planerat, blivit besviken. Skrivit debattartiklar, varit arg. Fått respons och eloge, fått kritik och sura miner. Ja, sånt som yrket gett mig.

    För, igen, gett mig har det. Yrket har gett mycket. Både salt och socker. Både kul och okul. Ångest och glädje. Men gett en massa.

    Nu försvinner det. Det ska bli oerhört skönt. Men det oroar också. Skaver lite. För det hamnar ju utanför min kontroll. Och jag kommer bli utanför. Stå utanför grinden och titta in.

    Marie Miesenbergers skiss till en av sina fantastiska aluminiumfigurer. Här på Skissernas museum. Livs levande syns favoritson i bakgrunden

    Tack då att annat finns. Konsten. Musiken. Familj och vänner. Naturen. Och planerna – PLANERNA!

    Ojoj. Hoppas de blir av. Då ska ni få se på bullar …

    Andra bloggar om: , , , ,

    Relaterade bilder:

6 Responses so far.

  1. Ingrid Enulf skriver:

    Jag ser fram emot de bullarna!

  2. Eva Nygren skriver:

    Ingrid!!! Bullibull!

  3. Lennart Nilsson skriver:

    Jag tog ut förtida pensionering vid 63. Har aldrig ångrat en sekund. Du gör klokt som går ännu tidigare. Tiden efter pensioneringen är de gyllene åren. Tag var på dem. För första gången i sitt liv kan man prioritera familjen, vännerna, det som känns viktigt att ägna sig åt – som att ibland bara gå och glo.

  4. Eva Nygren skriver:

    Det låter härligt, Lennart. Jag har förstått att du inte har saknat skolan. Det tror jag inte heller att jag kommer göra. Men man stänger en grind, helt klart. Bra ålder, 63. Dessutom minns jag det som att du också fyller i juli. Eller minns jag fel?

  5. Daniel Hellgren skriver:

    Sören K sa det bäst:
    ”Att våga är att förlora fotfästet en stund.
    Att inte våga är att förlora sig själv.”
    Du vågar och du är dig själv, Eva.

    • Eva Nygren skriver:

      Käre, käre, Daniel. Så sant. Och så läskigt det är. Att du som är så ung är så klok.
      På cirkusskola måste man förlora fotfästet ibland, va?
      PS. Det var en leasingbil.(Mycket, mycket internt)