Take all of me

This is me. As good as it gets.

Ni kan inte ana. Lyckan i att kunna ta ett helhetsgrepp. Ha tiden att sätta sig ner i ett eget rum, en egen ateljé, med egen tid. Ta sig igenom alla bilderna, se på hela verket, alles. De galna (de är många), de dåliga (även de äro legio), de som blev så bra trots att jag inte var så erfaren i mediet. De som visar drömmar jag drömt, bilder som bara jag blir klok på. Göra kopplingar mellan bilderna, mellan bild och ord. Jo, kanske ni kan ana. Det är stort. Det är en stor glädje.

Jag ser att jag målar väldigt mycket inifrån, från känslor. När jag ska välja ut ett antal gamla bilder att lägga ut i Jahaja, som jag nu har gjort, så får jag be Mats om hjälp. Vilka är för konstiga? Vilka dåliga? Han är en god och ärlig tittare. Titta gärna själva. Några bilder är helt nya men de får trängas med sina äldre vänner.

Just nu är jag annars upptagen av att försöka få ut min lilla verksamhet, Pratbubblan, på en eventuell marknad. Nästa vecka ska Mats och jag ge oss ut och affischera. Det ska bli kul.

Jag ser en sida vakna hos mig själv som jag nog anat men som först nu får komma loss: Entreprenören! Något som jag redan formulerade inom mig i våras var att det skulle bli skönt att slippa SYSTEMET (inte Bolaget, nej, det är jag en vän av). Regelverket. Jag anade det då och förstår det nu, det är en frihet.

Det är lyxigt att få gå i pension på det här sättet. Visserligen vet jag att om några år får jag sådär  7 000 i månaden i pension, that’s it. Men det är då det.

Andra bloggar om: Pratbubblan i Dalby, entreprenör, måla, glädje

Relaterade bilder: