Mötesplats Otto, Ensamkommandes förbund

Vem sa att ensam är stark? Var det kanske jag själv, någon gång? I varje fall är det helt klart att utan våra medmänniskor står vi oss slätt.

Otto, varför i all världen heter Ensamkommandes förbunds mötesplats i Malmö  Mötesplats Otto? Det kan man fråga sig. Men man kan också läsa sig till svaret här.

Jag hörde först talas om den här verksamheten när jag kontaktade Röda korset för att hitta ett lämpligt frivilligarbete. Lämpligt för mig, och lämpligt enligt behoven just nu. En ung volontär tipsade mig om Otto (som jag kallar det nu) och sa med stor övertygelse att den verksamheten skulle jag söka mig till. Där händer det bra grejor, sa hon.

Sagt och gjort. Jag kontaktade Omid som var en av kontaktpersonerna enligt Mötesplats Ottos hemsida. Vi bestämde efter ett möte att jag skulle vara lärare i engelska för en grupp ensamkommande en gång i veckan.

Mina adepter är äldre än de elever jag har jobbat med tidigare, med några år. Men framför allt är deras motivation en helt, helt annan. De är fokuserade och väldigt uppskattande mot mig som lärare. Jag tänker inte kommentera den meningen alls.

Gruppen är liten. Det är förstås gynnsamt för inlärningen. De har olika levnadsförhållanden, någon går på Komvux, någon på gymnasiet, någon i preparandklass. Alla är oerhört sugna på att kunna mer. Deras bakgrund vet jag lite om. Jag kan dock ana en del. Men de kommer till Otto för att lära sig. Jag kommer dit för att lära ut.

Vi arbetar med en lärobok som en kär vän varit en av författarna till. Vi läser om hajar, och en av frågorna efter texten är ”vilka djur är du rädd för?”. Det visar sig att man är rädd för olika djur i Sverige och Afghanistan och Syrien. Inte helt överraskande. Kulturen tränger in i läromedlen och det gäller att kunna improvisera.

Mina nya vänner har många goda egenskaper. De är, förutom det som nämnts ovan, mycket solidariska mot varandra. Att hjälpas åt är grejen. Det har de säkert lärt sig på tydligare sätt än man skulle önska dem.

Om ni inte redan gör det så tycker jag ni ska börja: Stöd Ensamkommandes förbund genom att bli medlemmar. Ni kan också gilla Mötesplats Ottos Facebooksida. Verksamheten har fått rätt mycket uppmärksamhet och Omid, min kontaktperson på Otto, är en riktig kämpe (han har skrivit en bok om sin flykt från Afghanistan). Han verkar jobba dygnet runt för att fixa, hjälpa och dela med sig av sitt kunnande.

Respekt för dem alla, det är vad jag känner.

OBS! Verksamheten behöver pengar. Har ni några över? Tänkte väl det … Läs om hur ni kan bidra här!

Andra bloggar om: Ensamkommandes förbund, Mötesplats Otto, solidaritet, stöd

Relaterade bilder: