Ännu en gång går vi på kippavandring i min barndoms stad, Malmö. Att på det här sättet demonstrera för en en minoritets rätt att visa sin tillhörighet med de attribut man vill använda är en viktig sak, en bra sak.
Ett hundratal är vi när vi går genom staden denna soliga och milda lördag, den sista dagen i oktober. Vi går utmed Södra Förstadsgatan bland lördagsshopparna och kaffefikarna. Jag ser folk titta till när vi kommer där, ett gäng med små kalotter på männens huvuden. Man tittar, jag ser folk formar med läpparna orden ”de är judar”. De ser, de vet vem och vad vi går för. Det känns bra.
Polisen eskorterar framför oss med en motorcykel och en polispiket stänger av något övergångsställe här och där för att vi alla ska kunna passera i ett svep. De ger med sin närvaro ett större fokus till arrangemanget.
På Stortorget hålls ett antal tal, några väl långa men alla bra. Politiker, universitetsrektor och Behrang Miri som jag tidigare hört på min gamla arbetsplats, Polhemskolan, där han lika engagerat talade för acceptans religioner och åsikter emellan.
Ja, det är en mild höst i Malmö. Min gamla barndomsstad visar sin finaste sida och på Gustav Adolfs torg lyser ginkgon strålande gul. Mats och jag talar om situationen i landet, i Malmö stad.
Snacket går vidare med våra vänner B & L. Vi talar om flyktingarna, om boendena, de hotade. Om romerna i Malmö. Vart ska de ta vägen? Och att krisen i Grekland inte bara försvann för att vi blev upptagna av flyktingfrågan, att perspektiven bara ändras så radikalt. Så är det. Vi pratar om detta där vi sitter på fina Klåveröds café, efter en underbar vandring i den omkringliggande naturen. Söderåsen.
Jo, för vi får ju inte glömma glädjen! Glädjen över naturen den sköna, något av det finaste vi har i vårt långa land. I vårt lilla landskap Skåne ryms så stor mångfald i naturen, det är fantastiskt!
Visst måste vi njuta av all mångfald, i natur och kultur. Det är rätt!
Andra bloggar om: Klåveröd, Söderåsen, Malmö, kippavandring, mångfald, mångkulturell
Ja!