Så här i påsktider kan man vilja sjunga det gulas lov. Vem sa att gult är fult? Det är tvärtom en färg som är vacker i alla nyanser, och lägger över sitt eget ljus på den som bär färgen. Angela Merkel är en som fått upp ögonen för detta. Eller är det hennes stylist?
Om du är intresserad av vilka associationer färgen gul ger så läs wikipedias artikel. Om du är mer intresserad av att se hur färgen används på husfasader så ta dig till Danmark! Och speciellt Köpenhamn.
En resa till Danmark gör oss aldrig besvikna. Den här gången hade vi bestämt oss för att bland annat se utställningen med Hammershøis konst på Ordrupgården norr om Köpenhamn. Vi har sett verk av den här konstnären flera gånger men just denna utställning fokuserar på ett pedagogiskt sätt på Hammershøis förhållande till hemmet, det på Strandgade i Christianshavn som var hans och hustruns bostad under elva år.
Vi får på ett föredömligt sätt se i vilka vinklar många av de mer kända målningarna är gjorda, och några av de möbler och föremål som förekommer på bilderna visas upp i utställningsrummen. Eller föremål som är mycket lika.
Det är som alltid en stor upplevelse att se Hammershøis konst. Det är melankoliskt, det är nedtonat. Det är så vackert och så ödsligt. Hur hade du det, egentligen, Hammershøi? Hustrun Ida porträtteras ibland, ofta bakifrån men det är något opersonligt över henne, de ting som finns i hemmet är minst lika levande. Så man kan undra.
Men också förundras för det är så mästerlig gjort. Gråskalan, det vita, ljuset, dammkornen i ljusstrålen, allt är så sorgset vackert. Det syns att detta är en person som drillats och tränat. Från åtta års ålder fick Hammershøi teckningslektioner och sedan var det konstskola och hårt arbete med penseln. Men det är verkligen inte bara ekvilibrism. Det är stor konst som finns med mig efter att jag sett bilderna.
Men i Christianshavn i stort där Strandgade ligger, är det inte bara gråskalan som dominerar. Vi ser flera av de hus med gult puts som är så typiskt danska. Titta här på det fynd vi gör när vi tar oss in genom en olåst portgång.
Och sedan kan man gå längst kanalen i stadsdelen och bara njuta. Om man vill kan man gå ut till Operan på Holmen, den ligger just där.
Detta är inte långt från Köpenhamns shoppingstråk men ändå är upplevelsen av staden en helt annan, rätt mycket skönare faktiskt. I stort är Köpenhamn en underbar stad att promenera i, det finns mycket att se i den här storstaden med en omfattande äldre bebyggelse. De gamla soldatbostäderna i Nyboderkvarteren är också härligt gula och sedan finns det en massa annat fint. En promenad runt Köpenhamn är aldrig fel.
Jag har läst alla dina inlägg sedan jag upptäckte din blogg! Jag är väldigt förtjust i dina ämnesval och ditt sätt att skriva! Tyvärr har jag haft lite problem med skriva här…får se om det går denna gång!
Jag ska försöka se den här utställningen det var något hos konstnären som fångade mig. Tack, Eva!
Hej Agneta. Konstigt att du har problem med dina bloggkommentarer. Jag är i alla fall väldigt glad att den gick fram denna gång, för du gör mig riktigt glad att du så generöst beskriver ditt gillande. Det uppskattar jag mycket! Jag skriver om det som faller mig in. Och gärna om färg och konst, som du nog har märkt. Hammershøi är en väldigt intressant konstnär och museet i sig är väl värt ett besök. Jag hoppas att du kan se utställningen!