Ett ljust rum

Hundra röster inom mig!

Jag står i ett ljust rum. Framför mig ett stort fönster med utsikt över Lund österut. Jag kan till och med se vattentornet i min hemby Dalby. När jag sjunger tittar jag ut.

Det är ett ljust rum. En person, Saranna, min sånglärare, iakttar mig när jag sjunger. När jag flyttar blicken från utsikten till hennes ansikte ser jag att hon tittar på mina läppar. Inte mina ögon.

Så ljust och koncentrerat under vår lektionsstund. Saranna leder mig med pepp och tydlighet mot en bättre och sannare röst, ett uttryck, mitt uttryck.

Som barn fick jag ofta uppträda med sång. Min bror och jag fick sjunga och spela. Min ljusa röst nådde höjder i ”Greensleeves” och Björn hittade ledigt en andrastämma så fort det gick.

Jag ska inte säga att det fick mig att ogilla att sjunga. Vi sjöng mycket tillsammans, min bror och jag. Vi sjöng förstås Simon and Garfunkel, Beatles, Hootenanny Singers. De förstnämnda har etsat sig fast i mig, finns liksom inbakade i sångsjälen. Fantastisk musik.

Nej, jag har kvar kärleken till sången men det blir mest lite lalala. Och när jag nyligen under yogalektionen insåg att min andningskapacitet inte är vad den har varit så dök tanken upp – kanske ta sånglektioner?

Saranna är ett fynd i mitt liv! Vi är olika generationer men kan prata med varandra. Hon förstår mig väl och när jag inte sjunger ser hon mig rakt i ögonen. Bara det!

Nu tränar jag, givetvis, på ”Vackert så”. Det känns som ett fint mål att ha framför sig, att kunna sjunga den sången med uttryck som är mitt. Innan jag går från lektionen tipsar Saranna mig om Amy Winehouses ”Valerie”. Den tycker hon jag ska lyssna på. Kanske sjunga. Hej Amy! Dig ville jag ju bli bekant med.

Mamma, varför har du övergivit mig? Så heter denna.

Det är ett ljust rum jag går in i. Sarannas rum.

Andra bloggar om: Saranna Lundén, sång, Amy Winehouse, Vackert så, Elias Sehlstedt, sångglädje

Relaterade bilder: