Bolonia revisited

Kanske min favoritbild från resan. Dessa spanska män som gladeligen ställer upp när jag ber att få ta en bild av mandelförsäljaren.

För tretton år sedan var vi i Andalusien för första gången. Från den resan har jag många fina minnen men starkast har besöket i Bolonia lyst inom mig. Bland annat därför bestämde vi oss för att åter ta oss dit i detta mörka svenska decembermörker. 

Man kommer verkligen billigt undan om man som vi kan resa när andra jobbar. För två tusen kronor får vi biljetter fram och tillbaka till Malaga, med Norwegian. Vi hyr bil och den ständige chauffören Mats får köra en Opel Adam. Namnet och bilens gula färg gör oss vänligt stämda direkt men även den rätt civiliserade spanska trafiken. 

Vi bor på hotellet Don Curro i centrala Malaga, ett ställe jag rekommenderar om man vill vara mitt i stan. Bra rum och frukost. Vi går en sväng i den här staden som vi nu besöker för tredje gången och den är fin. En stor gammal innerstad, många fina gränder och husfasader att studera. FOTAT, där finns bilderna! 

Det är dagen efter en av de svåraste stormar den här delen av landet har sett. Det märks tydligt när vi kommer till badorten San Luis de Sabinillas som ligger utmed guldkusten. Badort nu men från början ett fiskeläge.Trots läget är detta en delvis rätt genuin ort men stormens härjningar är tydliga. Vi bor på ett hotell alldeles vid havet och det är off-season-känsla. 

Nästa dag tar vi oss till Bolonia. Det är sig likt. Det är lika vackert som vi minns det och solen flödar över den vackra, nästan tomma stranden. Eftersom det finns viktiga arkeologiska fynd här (den romerska staden Baelo Claudia ligger nära) är området skyddat och därför helt oexploaterat. Vid den här 3,8 kilometer långa stranden som är 70 meter bred, bor det 117 invånare. Ni kan tänka er!

Och här ser ni då en av bilderna från Bolonia. Den höga dynen därborta, det är dit ni ska gå!

Det är rätt fantastiskt att på denna kust med massor av hotell och lägenhetskomplex, finna en sådan pärla. Kommer du någon gång till södra Spanien så gör dig besväret att ta dig hit. Det är några kilometer på en avtagsväg från stora vägen, men det är det väl värt. Titta gärna i FOTAT.

Vi tar oss härifrån till Cadíz, Spaniens äldsta stad. Katedralen ligger nära havet, mitt i den gamla innerstaden, och just där bor vi, på hotell La Catedral. Inte dyrt och absolut OK. Läget fenomenalt.

Även här finns det mycket vackert att se och hade vi varit där längre hade vi säkert sett oss omkring lite mer. Men, vi får veta att affärer och muséer är stängda idag eftersom det är Dia de la Constitucion, Konstitutionens dag. Vi ser inga parader men det är lugnt överallt. Solen skiner och temperaturen går upp mot en 20 grader. Inte helt fel.

När vi vänder österut igen, besöker vi Tarifa, en mycket gammal stad av mindre storlek som dock har kvar mycket gammal bebyggelse, stadsmur, med mera.  Även här har vi varit tidigare och för en gångs skull har jag klarare minnesbilder än Mats från denna allra sydliga punkt i Spanien, ja, det kontinentala Europas sydligaste punkt. Härifrån kan man svagt se Marockos berg och det känns spännande att stå här där Medelhavet och Atlanten möts. Surfarna trivs här i Tarifa och vi bevittnar proffsens djärva turer i vinden som blåser hårt här längst ut. Strand möter hav möter himmel inför våra ljustörstande blickar. Vi fyller på.

När vi återvänder till Malaga är det åter helgdag, Inmaculada Concepcion. Det är den obefläckade avelsens dag och det firar spanjorerna i Malaga med att gå ut på stan, ja, det verkar som att man går man ur huse. Det är trångt på de julpyntade gatorna men det känns inte skränigt eller jobbigt.

Sista timmarna på vår decemberresa tillbringar vi på Picassomuséet som vi inte tidigare besökt. Vi har varit i Picassos föräldrahem i Malaga som väl är värt ett besök men självklart är detta en stor upplevelse. Muséet visar kanske ett femtiotal bilder, alldeles lagom, med pedagogisk audioguide för den som vill. Jag lär mig mycket!

En sådan konstnär. Picasso lämnade Malaga när han var 19 år och kom aldrig tillbaka. Trots det tänker jag att  skolbarnen som är där på besök samtidigt med oss och blir visade utställningen av en museipedagog, känner stolthet över den här ortens son. Ett sant geni, en fritänkande ande. ”Att kopiera sig själv är farligare än att kopiera andra för det leder till sterilitet” lär han ha sagt. Och när man tittar på hans konst ser man hans ständiga strävan till förnyelse. Det är starkt inspirerande och respektingivande.

Det var en fin liten resa. Tack för den! 

Andra bloggar om: Picasso, Malaga, Bolonia, Tarifa, Cadiz, Andalusien

Relaterade bilder: