Birka och Morandi, en kanonhelg

Titta på den här målningen av Morandi. Hur formerna trängs, handtaget som går ner mellan objekten. Den stillsamma färgskalan. En målning jag önskar jag hade gjort.

Den gångna helgen skulle Mats firas. Igen! Fastän det är snart ett halvt år sedan han fyllde 70 så kom det ännu ett firningsmoment, den här gången med resa till Birka och middag därtill. 

Båtturen dit denna soliga dag (en raritet den här sommaren) var trevlig och vacker, och guiden Emil drog på med information om de olika platser vi åkte förbi i Stockholm och skärgården, på både engelska och svenska. Björkö, där spåren av vikingastaden Birka finns,  är oerhört vackert och där själva staden Birka låg syns nu en stor öppen yta som ligger helt öppen eftersom det är världsarv och det råder grävningsförbud tills vidare. Muséet är väldigt spännande och kanske speciellt imponerad blev jag av de modeller som byggts upp av boendena i Birka. Modellerna är så oerhört fina och inlevelsefullt och inkännande gjorda, springande barn, tuppar, barn på skridskor, Ansgar som kommer på en båt med kors i hand, etc. 

Här kommer någon gående med vatten, det finns barn och djur. Så fint gjort!

Vår guide lyckades levandegöra mycket av det som behöver levandegöras.  Det finns rätt lite att titta på egentligen förutom det som finns på muséet. Det är ju inte som att vara i Rom eller Aten eftersom byggnationerna varit i trä. Men jag tycker man lyckas ge en bild av hur livet kan ha varit då, på 800-talet, på Björkö.

Vi får en underbar resa tillbaka till Stockholm i sol, och beger oss till Berns Asiatiska. Här ska middagen intas. Salongen är verkligen magnifik där vi sitter. Men hela tiden spelas tung, tung, hög, diskomusik. Det är  inte meningen att vi ska prata med varandra. Nåja, maten är god och vi tar oss sedan till fots genom vackra Stockholm denna sensommarkväll. Eller är det höst? Den höst den fega kallar sommar. 

På ön går vikingastilshipsters runt med sina vikingakläder. Här får jag visat krapprotsrött, indigoblått och lökgult, allt färgat som på 800-talet!

Dagen efter ska vi till Artipelag. Jag har på kurs på Gerlesborgsskolan hört talas om Morandi, en italiensk konstnär som tydligen är väldigt känd internationellt, mycket omtyckt bland konstnärer, men aldrig tidigare visad i Sverige. Han målade inte bara stilleben men har framför allt blivit känd för dessa. Färgerna är nedtonade, stämda som min lärare Carina sade på kursen. Och han jobbar med skuggorna, han uppmärksammar mellanrummen och låter formerna liksom dallra lite. Det är så hiskeligt vackert och på något sätt modigt att jobba med den här nedtonade färgskalan och nedtonade motivvalet. What you see is what you get, liksom. 

Utställningen har kurerats av engelska Edmund de Waal, vars verk visas parallellt. Han är starkt inspirerad av Morandi och det som visas är, kan man säga, en annan sorts stilleben (så ser jag i varje fall på det). de Waal som är en oerhört skicklig keramiker har skapat objekt, en del av dem verkligen lika Morandis lite skakiga eller vajiga former. De är i svarta-bruna kulörer eller mot vitt. De är sedan grupperade i lådor eller på hyllor. De griper mig inte alls som Morandis bilder men är ändå intressanta som konstform. 

Artipelag är en vacker byggnad dit man kan komma med buss från Centralen. Utanför finns träspångar att gå på i den vackra skärgårdsnaturen och det är i stort en stor skönhetsupplevelse, detta besök på Värmdös berömda konsthall. 

Stockholm, jag älskar och hatar dig. Det finns så mycket att se, det är så rasande grant med natur, klippor och vatten, de gamla kyrkorna, gränderna, vyerna. Men. Det är alldeles för mycket folk. Kanske i en sådan stad, blir just de här möjligheterna till rekreation som Artipelag erbjuder, extra viktiga. 

Relaterade bilder: