Någon gång blev jag tillfrågad vilket som är mitt favoritord. Det första som kom för mig var ordet samtal. Jag gillar samtal som sådana, sannerligen, men är också förtjust i själva ordet. Så fint sammansatt. Att tala tillsammans.
Jag har nyss varit och hälsat på min syster. Hon bor ute på vischan mellan Jerusalem och Tel-Aviv. När vi nu sågs hade det gått mer än två år sedan förra mötet, men vi har vanan inne, hon har inte bott i Sverige på över 50 år. Och så finns ju Facetime!
Vi samtalade mycket under mitt korta besök. Även hon är konstnärligt aktiv, målar, tecknar, gör keramik och är i en ständig utvecklingsprocess. Så vi talar om konsten, om vår egen och andras. Vi talar om vart vi är på väg och vad vi vill uppnå. Det är fantastiskt att ha en sådan samtalspartner. Vi kan ge varandra konstruktiv kritik.
Ja, vi kan också ställa ut tillsammans, vilket skedde för rätt precis tre år sedan. Då visade hon sin keramik och jag mina bilder i utställningen Systerskapat på Dalby bibliotek. Kanske några av er var där?
När min dotter Julia föreslog att hennes och min gemensamma utställning på Dalby bibliotek med vernissagedatum 13 januari ska heta SAMBAND, då kunde jag bara säga ja. Även det är ju ett tydligt talande ord. Samband mellan henne och mig, mellan bådas vår strävan efter personligt uttryck. Med mera.
Vi har olika bildvärldar, Julia och jag, men det har också min syster och jag. Men att kunna prata om bilder, ge kritik, även det kan jag göra med min dotter.
Det är väldigt kul att visa bilder tillsammans med någon annan. Att det sedan är någon som det finns band till, det gör det hela ännu roligare.
Ni är alla välkomma. Vi utlovar många bildupplevelser, salta pinnar, och i mån av tid, ett och annat samtal.