Provence i ockra

Hej, säger jag i Yves Klein-blånad

Tack, Carina, min lärare på Gerlesborgsskolan förra sommaren, som tipsade om att man kan titta på ockrapigmentets ursprung i Roussillon i Provence. Det tipset gav skjuts åt semesterplanen som just genomförts. Och oj, så spännande resa det blev.

Vårt första delmål blev då att komma till ockraland. Vi bor nära Roussillon på ett rätt fantastiskt ställe, Mas Destonge heter det. I trakterna runt om ser man såhär i juni fantastiska fält med vallmo och lavendel, syner som foton svårligen kan göra rättvisa (men kolla ändå i FOTAT, du kan klicka på bilden till större storlek). Och Roussillon i sig är en underbar liten by som domineras av synen av det vackra berget som visar upp ockrafärgen. Vi reser från ett torrt Sverige, till ett prunkande Provence där det gröna faktiskt är grönt. 

Att se ockragruvan är spännande och höra om brytningen som numera upphört. Man ser färgen överallt i byggnader i trakten, även på kyrkor och stenar. Oerhört vackert. 

Efter Roussillon bor vi i Arles tre nätter. Det är i ett minihus med kök nere och sovrum uppe. Det ligger i den gamla delen av staden, lite påvert men fint. Vi tittar på stan som är sevärd och tar oss nästa dag till Camargue. Det här stora floddeltat är känt för sina flamingos och också sina vita hästar. Vi kommer dit en lagom solig dag och går runt i den här otroliga naturparken och tittar på flamingos, stork, häger och även en fin uggla. Det är stort. 

Vi reser också till vackra byn Gordes och tittar på Village des Bories strax utanför. De här märkliga byggnaderna har man, om vi förstod saken rätt, fortfarande inte full kunskap kring när de byggdes men de är säregna och smälter på ett fantastisk sätt in i landskapet. 

Les Baux nära Arles ligger fantastiskt på en höjd, med en borg. Här är det kommers, kommers, som gäller men vi står i förundran och tittar på utsikten med husen byggda in i klippan. Här kan man säga att det smälter in i landskapet på riktigt. Titta på mina bilder, förstås!

Tarascon är en annan liten stad som vi besöker. Det är vackert, inga turister vilket alltid känns som ett plus (lite paradoxalt när man själv är en av dem, men ni vet säkert vad jag menar). Detta är en lugn stad där antikägaren glatt sätter sina stolar på show utanför butiken och så får man ringa upp om man vill handla. Härligt! 

Ja, det finns mycket här att se. Vackra byar, murar, det är grönt nu i juni, kanske har vi också tur med vädret. 

Vi fortsätter till Aix-en-Provence, en vacker stad med underbara plataner. Här är det mondänt och stiligt och vi går till ett underbart konstmuseum, Granet, delvis inrymt i en före detta kyrka. Här ser vi många intressanta bilder och skulpturer. Kosta Alex, ett nytt namn för mig, visas upp här, både två- och tredimensionell konst som gör stort intryck. 

När vi strax därefter, efter en dag, drar vidare mot Marseille, så känns det om att resa från Lund till Malmö. Marseille har vi aldrig varit i förut. Nu är vi vid havet och hamnen dominerar förstås den här staden. Men gamla staden ovanför är vacker och intressant att se med mycket fin gatukonst. Det är kul att ha fått möta den här gamla, kända staden. 

Här i Marseille bor vi mycket enkelt. Tre trappor upp i en liten, liten lägenhet. Det är billigt och det är mycket väsnigt. Hur ska vi kunna sova här (hur ska JAG kunna sova här, som är dålig på att sova där det är mycket ljud). Jo, det går så bra så. Efter en kvällspromenad i det vackra kvällsljuset slocknar vi också här och sover riktigt gott. 

Sedan är det kusten som gäller. Vi badar i fina Sanary-sur-Mer och även Mats som är en försiktig badare, njuter av baden i Medelhavet. Vi bor på ett IBIS-hotell off motorvägen och Mats hänger upp våra badkläder på tork i ett träd!

St Raphael är sista anhalten vid havet och här bor vi nära stranden alldeles intill Frejus, en annan gammal stad med romerska lämningar som det finns gott om i Provence. 

Nu har vi varit iväg i mer än en vecka och vi ska till två muséer som jag planerat in. Det ena är Chagallmuséet i Nice som jag hört mycket gott om. Jag är inte så väldigt intresserad av hans konst men litar på mina vänner. Det är bara det att i Nice är det tisdag som är stängedag, inte måndag och vi blir snöpligt sittande utanför, utan att komma in. 

Bra var det, hör ni ni! För ett museum som är öppet är Mamac, Nice museum för modern och nutida konst. Wow, ett sådant ställe, blir helt lyrisk när jag tänker på det. Dels har det en omfattande samling av konst, likt Louisiana, med Niki de Saint Phalle och Yves Klein som stora favoriter att titta på. Dels har de en tillfällig utställning som är både intressant och som rimmar väl med de naturupplevelser vi haft i Provence. Dessutom är muséet så grymt snyggt, ja, jag ogillar egentligen ordet men det ÄR GRYMT. Utsikt över Nice, fantastisk terass att gå runt på där man kan titta runt, ja allt är oerhört snyggt och kul. Men – ingen restaurang finns. Märklig miss. Men trots det vill jag dit igen. Snarast!!

Och så till sist – Vence. Här bor vi på resans kanske mest unika boende, i ett hus från 1500-talet mitt emot katedralen, Le2 som vi är tacksamma för inte låter sin klocka ringa en gång i timmen. Visserligen tre sega spiraltrappor upp men sedan ett magnifikt rum med bilder på Serge Gainsbourg och Jane Birkin på väggarna. Utsikt över hela nejden från den minimala takterassen och alla de vackra, vackra taken gjorda med de vackra ockrafärgade takpannorna. 

Här är vi för att titta på Matisses kapell som ligger utanför den gamla staden Vence. Vi tar oss hit i mer än 30 graders värme men väl inne i det lilla muséet bleknar den fysiska strapatsens minne vid synen av kapellet som vi dock inte får fotografera. Vi möter en guide som berättar om kapellet, färgsättning och Matisse envisa arbete. Alla lundabor vet ju att det finns skisser som har att göra med kapellet på Skissernas museum i Lund och det är därför delvis bekant det vi ser. Men ljuset från fönstren där, och den enkla inredningen gör starkt intryck. Historien kring kapellets tillblivelse är rätt fantastisk och jag är glad att jag fick ett hett tips att komma hit. 

Och så blir det då så att denna sista kväll i Provence äter Mats musslor kokta i vin och jag tittar på, med ett glas vitt i handen, när han tar sig igenom de kanske femtio skalen. Jag är mätt efter min goda ratatouillelunch på vårt hotell Le2 och kan hia mig till äppelkakan och glassen till efterrätt. Lite limoncello till det och vi äter kanske som bäst den här tisdagen i Provence där njutningen mest gått genom ögonen, mindre genom munnen, som vanligt för min del.

Flera andra gav oss tips, kartor med markerade ”musts” och lån av guideböcker med mera. Många gillar Provence! Idag träffade jag Wiveka i affären, som har koll på Provence. ”Ni måste se Gorge de Verdon nästa gång” säger hon. Jomen visst, det får nog bli en nästa gång till den här delen av världen.

Och då ska vi se till att komma på rätt dag till Chagallmuséet! 

Relaterade bilder: