Bucket list, del 2

Jag väljer en bild på Luka Modric som jag sett spela under VM där han spelat för sitt hemland Kroatien. Han är superduktig, rätt kort och senig. Snabb och uthållig. En stor fotbollsspelare!

När jag slutade jobba och började min tid som pensionär så funderade jag över saker som jag ville göra men inte gjort. Det blev en rätt blygsam lista. Jag ville besöka Auschwitz och jag ville gå på en fotbollsmatch. Resan till koncentrationslägret gjorde vi för två år sedan, (läs här) och nu blev det äntligen av med fotbollsmatchen när Mats gav mig biljetter till match mellan MFF och ÖFK, Östersunds fotbollsklubb. Och det dagen före VM-finalen skulle spelas!

Det var ett lämpligt val. Född i Malmö och med en rätt bra bit av hjärtat i den staden kändes det kul att få se MFF spela. Och Östersund! Detta invandrartäta lag har överraskat med sina framgångar. Lyssna gärna på Annika Norlins fina hyllningslåt här: 

Jag hade ingen aning! Hade ingen aning att det var sådan kraft i massan som utgjordes av publiken som nästan helt dominerades av MFF-supporters. När matchen började och det skanderades på läktarna så var det en häftig upplevelse att se hur starkt stödet för MFF var och vilket uttryck det tog sig. 

Ett nytt ord lärde jag mig denna kväll: Tifo. 

Matchen slutade med 1-1 och med min rätt begränsade erfarenhet av fotboll på professionell nivå så fick jag känslan av att MFF gjorde en rätt svag match. De missade flera goda målchanser. 

Men ett sådant stöd de fick, varje passning eller fint skott fick den stora publikens uppmärksamhet, och det gick susningar genom massan när något farligt skedde. Ja, det var häftigt att se och höra de 13 000 åskådarnas reaktioner. 

Snett framför mig satt en man i 35-årsåldern. Han var på helspänn matchen igenom och jag iakttog honom emellanåt när det på spelplanen blev för ointressant. Han såg lite besviken ut när matchen var över. 

Själv tyckte jag att det var en fin upplevelse att se och kanske mer förstå vad i fotboll, när man ser det live, som är så fascinerande för så många. Vi träffade en vän i pausen som går på matcher i Stockholm när lagen där möts. Han tyckte att stämningen varit trevlig och påpekade att det kan gå mycket hetare till än det gjorde denna lördag på arenan i Malmö.

Jag vet inte om jag hade velat gå på en sådan match. Det är också något skrämmande i den här kraften som jag bevittnade, i varje fall för mig som är ovan. Det påminner mig om andra sätt en massa kan påverkas på. 

Nåväl. Nu är min bucket list tom, helt enkelt. Jag får fundera på vad mer som känns viktigt att göra framöver. Just nu känner jag mig nöjd med att ha fått mitt nyfikenhet stillad kring ännu en sak. Som någon sa till mig en gång:

”Man ska inte dö nyfiken.”

Relaterade bilder: