TV-serien ”Normala människor” som finns att se på Svt Play, var så bra så att jag såg den två gånger på raken. Enastående skådespel, härligt lugnt tempo, vackert sex och trovärdiga gestalter. Kan knappt bli bättre.
När det blev dags i bokcirkeln att läsa boken om de här två ungdomarna på Irland blev jag glad. Hur skulle samma stoff gestaltas i bokform, i sin ursprungsform?
Också denna upplevelse blev en riktig fullträff. Sally Rooney som skrivit boken var 27 år när ”Normal People” kom ut. Om den här romanen säger något om hennes kapacitet så kommer jag läsa alla hennes böcker framöver.
Man jämför rätt naturligt bok som blivit film eller tvärtom. Och vad jag ser här är att TV-serien följer boken rätt väl, jag blir ofta imponerad av hur noga och respektfullt man anpassat boken till film. En skillnad som jag dock märker är att klassperspektivet som ges tyngd i boken, har reducerats i TV-serien.
Men det här är en underbar bok att läsa! Vi följer Connell och Marianne från deras sista år i skolan fram till deras tid på anrika colleget Trinity i Dublin. Marianne kommer från en dysfunktionell rik familj, Connell växer upp ensam med sin mamma som fick honom som 17-åring och har uppfostrat honom själv. Om något kan jag tycka att Rooney kanske polariserar de här miljöerna väl mycket, med de rika som onda och arbetarklassmamman, med försörjning som städare, som god och ovanligt schysst.
Det intressanta är att följa de här karaktärerna och deras relation. Hur de påverkar varandra. Hur vi kan ändra oss. I bokens slutrader säger Marianne: ”People can really change one another.” Detta är ett starkt budskap i boken och ett som jag verkligen gillar att ta in.
Boken handlar också om godhet. Marianne brottas med känslor av uselhet och dålig självkänsla, en känsla av att vara ”unworthy”. Men om Connell säger hon: ”He brought her goodness like a gift and now it belongs to her.” Underbart, så starkt. Han har påverkat henne.
”Normal People” (som finns på svenska i pocket) handlar också om litterärt skapande. Connell författar och det är Marianne som från början uppmuntrat honom. När han träffar en känd författare på en litterär läsning, berättar Connell för honom att han känt sig främmande på sitt college, Trinity. Författaren säger: ”That mightn’t be a bad thing, he said. You could get a first collection out of it.” Kanske talar Sally Rooney här av egen erfarenhet.
Det finns många förstrykningar i min bok. Det som gör att läsningen går så lätt och är så uppslukande, är nog helt enkelt dialogen Marianne och Connell emellan, den är effektiv och trovärdig. Jag känner med båda de här personerna med deras olika nojjor och känslor av litenhet. Men njuter av att få beskrivet vad de kan göra för varandra, de blir goda människor i kärlek.
Och att vara normal: Det handlar om att hitta sig själv och att vi tror att det att vara normal är något där på andra sidan, något som är svårt att nå. Jag minns den här känslan själv från mina unga år och Connell uttrycker det så här: ” He just wanted to be normal, to conceal the parts of himself that he found shameful and confusing.”
Läs boken alltså. Och missa inte TV-serien! Här har du ett både-och-paket som heter duga!
Ja, och vilka fantastiska sgestaltar Marianne Ja, vilka enastående skådespelare som gestaltar
Marianne och Connell! Golvad!
Så tänker jag att Mariannes gåva till Connell är att han till sist kan kasta av sig tvånget att vara normal till varje pris. Men jag har bara sett serien och ströläst i boken.
Bonus att ett avsnitt delvis utspelas i Luleå (Lund i boken)!
Hej Tobbe, så kul att det var i Luleå, jag tänkte faktiskt att det var väl vitt för att vara i Lund (enligt boken är hon här). Men läs boken, den ger en annan känsla just om klass och det är kul att se hur väl de använt texten. Fint att höra av dig!