Minnets krokiga stigar

Det är mer än en månad sedan jag skrev i Jahaja. Sommarens mitt fylldes av fina möten med barn och barnbarn och allt annat lades åt sidan.

I takt med att mitt liv båda blir rikare och mer uppenbart ändligt formas en vilja att skriva ner och befästa minnen från mitt förflutna. För vem? Kanske framför allt för mig själv, för själva letandet på minnets krokiga stigar.

Jag börjar mitt skrivande kronologiskt men märker efterhand att det är bättre att ge sig på en viss enskild stig i letandet. Det är därför jag får teman som ”Kläder”. Här står det om första gången jag fick ett par nylonstrumpor och strumpebandshållare med små rosa rosor. Känslan är en av lyx och vuxenhet hos 7-åringen som fått uppleva detta i samband med storebrors Bar Mitzvah.

Eller tema ”Färg”. När jag äntligen får välja ett plagg helt själv och då väljer en gul tröja, en färg som tidigt, tidigt var en favorit. Och hur den gula tröjan tvättas och tvättas och tvättas tills den inte har mycket kvar att ge, varken i form eller i färg.

Och förstås hemmet, huset. Jag går runt i huset med en sorts speciell kamera som bara jag kan använda, bara jag vet var zoom och extra ljus behövs för att lysa upp miljöerna i mitt barndomshem som jag nog inte var odelat förtjust i. Där var många mörka hörn och det fanns råttor på vinden (jodå, Anticimex kom, men jag förblev rädd) och massor av tvestjärtar i en fuktig källare.

Varje stig jag ger mig in på öppnar upp nya stigar. Och minnesassociationernas tid som jag då just nu befinner mig i, ger ständigt nya möjliga avstickare: När Mats dricker en Fanta minns jag hur jag bjöds på Fanta importerad från Spanien långt innan än läsken fanns på svenska marknaden och jag tyckte jag var coolast i världen och läsken bättre än alla andra.

Min karta över barndomen växer och växer. Stigarna blir fler och fler och krokigare och krokigare. Ibland måste jag revidera och rita om. Ofta, ofta får jag gå in i texten och lägga till något som dykt upp helt plötsligt.

Det är en spännande och ibland lite oroande sökning jag gör. Jag kommer i kontakt med mycket som varit undanträngt och det dyker också upp massor, massor med frågor.

Men jag har tid.

Relaterade bilder: