-
This is England vs Red Road
Posted on september 8, 2007 by Eva Nygren in Allmänt filosofiskt, I terrängen, Konst och kulturFilmen This is England har fått flera recensenter att jubla. Det gör inte jag i min recension. Se då hellre Red Road om du får chansen (även den kan du läsa om i SETT&LÄST, förstås).
Ett öga rött som film? Kan det funka? Jag menar, är inte bokens styrka att finna i de språkliga krumbukterna? Eller är jag misstänksam och för lite öppen? För negativ? Jo, jag hör till dem som tycker att jag sällan ser bra svensk film. Borta bäst och hemma bara OK. En sorts kulturell svenskfientlighet.
Jag tycker att det är sällan som jag har sett bra svenska filmer de senaste åren. Danska filmer, tyska filmer, brittiska, skotska, spanska, amerikanska, flera stycken. En svensk film är recenserad i JAHAJA: Farväl Falkenberg som jag verkligen gillade och tyckte var mycket personlig.
Men så kan jag också tänka att i så fall, so what? Vadå om det inte är främst svenska filmer jag gillar? Jag menar, jag gillar inte kåldolmar heller. Äter hellre indiskt, spanskt, ungerskt, libanesiskt, italienskt …
Svensk natur gillar jag. Svenska hästar gillar jag. I morse när jag kom gående med mina stavar uppe på höjden, vid dammen nära oss, då ser jag (ja, jag byter friskt tempus idag, läser Pamuks Det tysta huset och han byter tempus hela tiden i den boken, helt brytande mot skrivande lärares rekommendationer till sina elever) en häst stå och titta på mig på en äng. Han såg förvånansvärt smal ut sedd framifrån, med huvudet vackert hållet, riktat mot mig.
– Hej vackra häst, säger jag, rörd av det ståtliga djurets ädla hållning.
– Där är ännu en som inte vet hur jag har det, tänkte hästen inom sig. Hon tror att det räcker med att vara vacker. Trots att hon vet att det inte räcker för människor att vara vackra så tror hon att det räcker för en häst. Det var en ovanligt dum människa.
Jag ser hästens tanke i kroppsspråket, känner mig liten och mycket dum. Åter har jag haft fel. Det händer ofta att jag tolkar hästar fel. Jag är bättre på människor.
Andra bloggar om: This is England, Red Road, hästar, Ett öga rött
Relaterade bilder:
Hej Eva! Ursäkta att jag dröjt med att dyka upp här och läsa. Har varit bortrest, gjort klart en utställning mm. Ska kolla runt lite på sidan och återkommer sedan. Ha det bra!
”This is England” är mycket bra, men visst finns invändningar. De inklippta journalbilderna störde mig inte direkt, men jag har svårt att se meningen med sådana tidsmarkörer i en film med ett ganska allmängiltigt tema, frånvarande fäder, rasismens rötter, etc.
Jag tänkte inte heller på musiken, brukar konstigt nog ofta vara så i mitt fall trots att filmmusik ofta är jätteviktigt för sluresultatet.
Skådespelarinsatserna är överlag strålande, det håller jag med om. Men det är nånting lite för snällt i storyn om dessa skinheads. Combos återhållna raseri hans ”sammanbrott” och knytning till fascismen får ju ett antal rätt tydliga förklaringar. Men ändå är det kanske inte helt övertygande.
Jag skulle nog också ge ”This is England” fyra poäng av fem.
Hej Börje, kul att höra din åsikt. Jag skulle ge den 3, kanske med ett plus. Det fanns en sorts bristande allvar, eller en exploatering av klichéer kanske störde mig.
Ja, jag är också en av de få (?) som sett Red Road.
Och skrivit om vad jag gillade den:
jahhollis.blogspot.com/search?q=red+road