Två år

Några goda saker har de här två senaste jobbiga åren fört med sig för min egen del. Jag har vant mig vid att i lugn och ro läsa tidningen. Förmodligen för att nyhetsflödet har varit så ymnigt vad gäller covid (för att inte tala om de senaste veckornas Ukraina-Ryssland-scare!!) men också, troligtvis, för att jag haft mer tid och vant mig vid ett liv i lägre tempo.

En annan sak som jag tycker har varit riktigt spännande har varit att följa med i rapporteringen av forskningen kring viruset och dess effekter. Vi har ju i realtid kunnat följa med i arbetet kring vaccin och förståelsen kring hur viruset utvecklas. Det har på många sätt varit lärorikt.

En välsignelse har varit böckernas värld. Där har min bokcirkel varit oerhört viktig med våra samtal kring det lästa. Nu senast läser vi ”Modersmjölken” av den lettiska författaren Nora Ikstena, en bok som jag rekommenderar. Vi följer två generationer lettiska kvinnor, en född 1944 under kriget, och dottern, född 1969 när Lettland är under sovjetiskt styre. Även mormodern och hennes make finns med som viktiga personer i boken.

Det är en skickligt berättad historia där både mor och dotter talar ur ett jagperspektiv. Vi får följa dem i efterkrigstidens Lettland, slukat av jätten Sovjetunionen och se hur det lettiska folket på nationell nivå och på individuell, blir skrämda till tystnad och lydnad och tvingade att överge sin nationella själ.

Också skammen över det öde som drabbade nästan hela Lettlands judiska befolkning där tusentals sköts ihjäl i skogen utanför Riga (ungefär samma öde som drabbade de ungerska judarna) berörs på på olika sätt.

Jag tycker boken är speciellt intressant som dokument över en tid då så stor del av Östeuropa var förslavade av det sovjetiska totalitära systemet som gjorde alla till fångar. Men det är också en intressant och gripande skildring av komplicerade relationer mellan mor och dotter.

Ja, det är en mycket gripande bok. I Lundströms radio kan du höra en lång intervju med författaren som med den här boken gjort internationell succé.

————–

Vill du gå in genom min grind? Den är nämligen öppen. När den är stängd läggs klykan på – detta vackra ord!

Relaterade bilder: