Att göra saker för att det är kul

Jag hälsar er välkomna till min utställning i lilla butiken Ärtan i Lund!

Att jag målar och inte skördar några jättestora vinster på mina försäljningar, det går väl an för mig eftersom jag ändå lever med en god materiell standard, trots reducerad tjänst på skolan. Två hyfsat välbetalda som bor i villa med billiga lån, utan någon att försörja utom oss själva, ja, vi klarar oss väl ändå.

Jag känner respekt de människor som väljer bort, ja, som verkligen väljer bort, ett liv utan konsumtion mer än vad som är nödvändigt, för att göra saker som ger dom glädje. För att det är kul. På Malmö Queer Film Festival som vi var på i söndags såg vi resultaten av den här sortens val. Filmer gjorda på låga budgetar, med omfattande arbetsinsatser men gjorda med glädje. Och allt vi såg var av mycket hög kvalitet.

Jag får nämna några filmer: Sascha Fülschers ”Next Door Letters” , en underbar historia om några tonårstjejer som spelar en kompis ett spratt som får allvarliga följder för hennes känsloliv. Det är en otroligt skickligt animerad film, ja, jag kallar den rent poetisk. Figurerna är ritade av Sara Granér (men miljöerna av Sascha – de är helt fantastiska!) och är mycket typiska henne och hennes humoristiska människosyn. Filmen har tydligen gått på Svt, hör jag av en av de aktiva i Råfilm, ett Malmöbaserat filmkollektiv som är ursprung och startgrop och hem för många av filmarna vars filmer var med i söndags.

Vi är också på festivalen för att se ”Upp till dans”, en ännu inte helt färdiggjord film om det queera dansbandet Klas-Ingelaz.Detta är folk som verkligen har det roligt när de spelar sin musik och filmen gestaltar mycket träffande glädjen och engagemanget i gruppen. Det är gung när de spelar, det är gung i filmen som är gjord av Lovisa Elwerdotter, Julia Nygren och Tommy Boije.

En tredje film vi ser handlar om två killar som finner varandra i en spelmiljö. ”Risk” och är gjord av Marcus Ljunggren & Max Tellving. Det som framför allt är så träffande är den grabbiga miljön som beskrivs – oerhört säkert fångat. Men det är också en både rolig och rörande film om förälskelse.

Tove Pils film ”Push me” handlar, som det står i programförklaringen, om att testa gränser. Siri dras till den sadomasochistiska kulturen men vågar först inte gå in den. Hon för det till slut. För mig är ämnet sadomasochism mycket främmande men inte ämnet att våga, att göra det man är rädd för. Jag får därför anstränga mig för att förstå det som berättas i filmen men kan samtidigt känna stor beundran för skådespelet och fotot i filmen som håller hög klass. Berättandet är delvis dokumentärt vilket gör det, onekligen, till en starkare upplevelse. Det ska bli spännande att se vad regissören Tove Pils gör framöver.

Summa summarum så var vi imponerade. Och som sagt, de har min respekt som är beredda att leva länge på lågbudget för att förverkliga sina konstnärliga idéer. Sån är inte jag. Men vadå, jag har rätt kul ändå.

Andra bloggar om: Ärtans galleri, Next door letters, Upp till dans, Push me, Risk, att ha kul

Relaterade bilder: