Ordet amour ger mig associationer till kärlek som är lättsinnig, enkel och förmodligen fransk. När jag ser filmen ”Amour” av Michael Haneke försvinner alla sådana associationer eller konnotationer. Detta är inte en berättelse om kärleken när den är enkel. Det är kärleken när den uttrycks i sin mest krävande och osjälviska form.
”Amour” gör mycket, mycket djupt intryck på mig. Läs här vad jag tycker.
Svd, Sydsvenskan.
Andra bloggar om: Haneke, Amour, kärlek
Fint, Eva syrran! Den skall vi sakert ga och se nar den kommer hit.
Såg du Searching for Sugar Man innan den försvann från repertoaren? Fantastisk musikdokumentär som gick på Spegeln i Malmö. En historia jag inte kunnat hitta på i min vildaste fantasi.
http://www.guardian.co.uk/film/video/2012/jun/21/searching-for-sugar-man-video
Hej hej, så kul att höra av dig igen! Och jag noterar att bloggen är igång igen den också. Toppen! Jodå, vi såg Searching for Sugar Man, den var verkligen häftig! Den gillade jag!
Jo, bloggen kom igång efter en långsam start, men nu rullar den på. Jag hade tänkt göra om den lite mer omfattande, men nu får det till att börja med räcka med att rensa bort lite inaktuella länkar och kanske hitta nya jag vill ha med.
Babian var med i Sydis eftersom de skulle spela på Debaser i kväll (fredag). Jag skulle gärna gå och se bandet, men i kväll var det dessvärre inte läge för det. De lär dyka upp flera gånger.
Amour är en film som verkligen inte gav mig något. Den hade antagligen varit något bättre om skådespelarna inte hade sagt något alls. Kanske!
Ingen tragedi utan glädje och var fanns lyckan och humorn i denna filmen?
Trevlig jul.
Benved, jag tycker att det fanns någon typ av lycka i deras förhållande till varandra. Man kan väl säga att det som skedde, skedde på grund av deras kärlek till varandra. Humor var det kanske inte så mycket av men det saknade jag inte alls. God Jul!