-
Lik sin mamma
Posted on december 7, 2012 by Eva Nygren in Allmänt filosofisktNär jag var barn älskade jag mammas nagellack och röda läppstift. Efterhand blev jag anti-mamma (som så många döttrar) och nagellack och läppstift blev ”nonos”, förutom blekt läppstift (i brist på läppstift så använde jag ljusbruna pastellkritor som jag hade gott om, för PÅ DEN TIDEN fick man inte ha läppstift förrän man var typ stor).
Klackskor, som mamma alltid hade (hon var en svår skofetischist), det ville jag heller inte ha. Inte heller blommigt, som mamma gillade, inte lockigt hår, som mamma alltid hade (alla vuxna damer hade papiljotthår på 50-talet om de klarade av att fixa det med möda och stort besvär. Eller en frissa!). Nä, rakt och ”plain” (herregud, jag börjar låta som en Amish!) ville jag ha det.
Och vad händer sen? Ja, ni räknar ut det lätt, ni som varit med. Nagellacket kom först. Visserligen inte rött, men dock (se ovan min nuvarande nagellacksgarderob). Sedan kom lockigt hår, permanent, sedan läppstift. Jo, faktiskt.
Och vad som fick mig att inse att jag trots allt håller på att bli lik min mamma är att jag till min födelsedag i somras köpte ett par klackskor. Ja, visserligen fuskklack för det var såna som man kan gå i, lite foträta. Men dock!
Så kan det gå. Härom dagen kom det en bild från Julia. Hon påstår att hennes nu turkosa hår och orange t-shirt är resultatet av många års hjärntvätt, efter att ha präglats av en mamma som så starkt favoriserar just dessa färger. Kan det vara så? Att vi oundvikligen blir lika mamma?
Relaterade bilder:
Oh vad jag tycker om din blog! Ja – visst övergår vi till att likna vår mamma. Typ. Att filtrera bort trotset, att behålla det bästa. Min mamma dog för ett år sedan. Jag ser mig om och njuter av hennes goda smak som lever vidare här hos mig. Den kinesiska lampan bredvid mig, Ekbergsvasen uppe på hyllan…Gissa vilken sorts nagellack jag använder? Rosa pärlemor. Precis som mamma.
Jag tänker tillbaka på vårt härliga mammasamtal, när vi promenerade i Gerlesborg! Kram emma
En vacker dag kanske du dyker upp hos mig på http://www.ellosbb.se !!!
Så fint du formulerar det, Emma. Filtrera bort trotset. Just det! Jag vet att din mamma dog, jag minns det. Det var vintern efter kursen 2011, inte sant? Så fint det var att prata i Gerlesborg. Det blir så speciellt med de här mötena. Man vet inte när/om man kommer träffas igen. Man kan lika väl lägga alla korten på bordet. Ja, vill vill gärna komma till Ellös. Jag tittade idag efter kurser i sommar men där var inget riktigt intressant. Har du kollat?
Kul att du har en vän i Ellös! Där har jag ett kusinbarn med familj. Gôtt när världen är liten 🙂
Ja, jag träffade Emma på en konstkurs på Gerlesborgsskolan. Det är gött när världen är liten, jag håller med. Det känns så tryggt!