Den stora njutningen i att doppa penseln i färg och dra penseln över ett gropigt akvarellpapper. Eller ett slätt, en annan gång. Att se färgen bete sig som jag vill men också så överraskande, som om den sa: ”Mitt namn är Gul”, ”Mitt namn är Svart”. Don’t mess with me, I rule. Eller upptäckten av en färg sedd genom en annan, transfärg.
Ett alternativt jobb för mig kunde vara färgterapeut. Jag är så djupt övertygad om färgens goda inverkan på människan, eller egentligen det läkande och njutningsfyllda i människans kontakt med färg och skapande med den. En riktigt bastant fördom, djupt förankrad hos många, är att vissa inte kan måla. Alla kan måla. En del av de bilder som kommer fram ur det universella målandet är dock mer sådana som vi vill titta på än andra.
Jag vill då rekommendera er att stifta bekantskap med Degas. Han kunde måla. Han har mest blivit känd för sina ballerinor men jag talar snarare om andra bilder han har gjort. Han har målat fantastiska porträtt med en suverän förmåga för kompositition som i sig är psykologiska tolkningar av hans motiv.
Hans användning av färg är ofta djärv. Titta på pastellerna, titta på hur han använder färgen orange. Jag har en rätt tidig bild gjord av Picasso på mitt bord. Det är inte förrän jag har sett Degas pasteller som jag inser att även Picasso hade lärt sig, han hade säkerligen sett den äldre kollegans bilder.
Men i den ligan spelar ingen jag känner. Däremot spelar jag själv numera i Articus-ligan, precis som Sarisen. Articus är en sajt där man kan lägga ut konst till försäljning. Man kan lätt orientera sig på sidan och välja dels efter konstnär och dels efter teknik och prisklass. Så småningom tänker jag även erbjuda mina bilder till försäljning via JAHAJA, där de faktiskt exponeras bättre (fast ingenstans kommer de så väl till sin rätt som i verkligheten).
Föredrar ni Degas, så kan ni titta på hans bilder, men knappast köpa, via länken här intill.
Jag tittade på dina verk på Articus. Fina! Speciellt gillade jag ”Himmel”. Annars är mina favoriter framför allt surrealisterna: deChirio, Escher, Matisse. Dali, för all del. Vasarely gillar jag också, fyrkantig som jag är. 🙂 Och impressionisterna är också trevliga, helt klart! (Degas var väl också impressionist?) En gång i tiden hade jag en skärmsläckare med konstverk från the Barnes’ foundation (http://www.barnesfoundation.org/). Jag har faktiskt kvar bildfilerna, högupplösta, fast bara 256 färger…
Magnus, jag tycker att du ska kolla in kubisterna. Även de är fyrkantiga. I själva verket var en kubist, Braque, min förste vän i konsten. Jag såg honom som 11-åring med min pappa på Guggenheim-muséet i New York. De gjorde ett starkt intryck på mig och pappa var klok nog att ge mig en bok om konstnären, min första bok om konst.
attans!
jag tänkte skriva här om en konstnär som jag hittade bland louisinas konstböcker. han är känd, men jag minns inte namnet. du kanske kan hjälpa mig imorgon. iallafall mycket fint. jag vill måla.
kram
Ja, gör det. Dina teckningar är så himla fina och humoristiska men du ska testa att jobba med färg med, tycker jag, som sagt. Det är gött!