-
Dylan i Malmö
Posted on mars 29, 2009 by Eva Nygren in Konst och kulturJa, det vete katten. Musikaliskt var upplevelsen i Göteborg för två och ett halvt år sedan större, en mer varierad konsert. Ljudmässigt bättre. Bättre band även om gårdagens musiker hade sina stora stunder. Men då, i Göteborg, var han liten som en myra för oss som satt långt, långt ifrån. Igår kväll satt vi bättre men inte nära nog! Jag hade velat ha honom inom några meter, och även musikerna, så som vi en gång för sisådär 20 år sedan hade honom på Mölleplatsen. Det blir lite anonymt när man inte kan urskilja ansiktsdrag och kroppsspråk.
Musikaliskt bjöds vi på en samling nytolkningar jämfört med originalen av många klassiker, allt från All Along the Watchtower, Just Like a Woman, Like a Rolling Stone (då gick det glädje genom den rätt tama och lugna publiken som vi var del av) till Blowin’ in the Wind som sista låt. Någon enstaka låt kände jag inte igen. Musikaliskt var det bitvis ösigt och intressant och Bobs munspel är suveränt, säg inget annat, så även hans röst som är i full kraft trots hans ålder.
Blowin’ in the Wind framfördes med humor, gung och en härlig distans till det klassiska originalet. Här citerar jag gärna Håkan Engström i dagens Sydsvenskan om Dylan som "en man som vägrar bli en levande jukebox". Det är just det som är grejen med Dylan. Han har en unik musikalisk integritet och självkänsla. Hans tendens att alltid gå sin individualistiska väg har lett honom in på vägar där det blir nytt, spännande och överraskande, om och om igen.
Det kändes dock som att ljudtekniken inte riktigt klaffade. Trummorna fick alldeles för stort utrymme i ljudbilden, tycker jag. Bobs mikrofon kunde varit bättre. Engström skriver att Dylans frasering var fin. Så uppfattade inte jag den, men det kändes mest som ett tekniskt problem.
Trots detta: Det är stort att se någon man beundrar så mycket på riktigt. Bob Dylan är 67 år. Det gäller att passa på. A never ending tour? Knappast, vare sig för honom eller oss. Men an ongoing story är det helt klart. Bob Dylan, du är min idol
. 
The Never Ending Tour fortsätter
Andra bloggar om: Bob Dylan Malmö, Never Ending Tour, idol
Relaterade bilder:
Jag tycker ljudet i sig i Malmö arena var mycket bra vid Dylankonserten. Sedan är det väl en smaksak om man gilar trummorna högt eller lågt mixade i ljudbilden. Men publikresponsen var lite tam, tycker jag. Blev folk besvikna eller kanske konfunderade över att han inte längre låter som han gjorde när han var 25 år?
Jag tycker ljudet i sig i Malmö arena var mycket bra vid Dylankonserten. Sedan är det väl en smaksak om man gilar trummorna högt eller lågt mixade i ljudbilden. Men publikresponsen var lite tam, tycker jag. Blev folk besvikna eller kanske konfunderade över att han inte längre låter som han gjorde när han var 25 år?
I mitt fall var det 20 år sedan senaste mötet, och både Bobban och Bengan har förändrats. Jag hade ganska klara förväntningar inför konserten, och fick precis vad jag önskade mig – eller kanske till och med lite mer hitparade.
Jag som gillar – inte dyrkar – Dylan var väldigt väldigt nöjd.
I mitt fall var det 20 år sedan senaste mötet, och både Bobban och Bengan har förändrats. Jag hade ganska klara förväntningar inför konserten, och fick precis vad jag önskade mig – eller kanske till och med lite mer hitparade.
Jag som gillar – inte dyrkar – Dylan var väldigt väldigt nöjd.
Publiken var lam, håller med dig, Jah. Och det gjorde säkert sitt till för min egen reaktion. Sen har vi snackat här om vi helt enkelt satt i någon sorts akustisk svacka. Vi satt på rad 25 längst ut till höger. Vi uppfattade båda ljudkvalitén som inte på topp enligt vad jag skriver ovan. Att reaktionen var lam kan ju vara enligt Nygrenupplevelsen men också att om man inte kan sin Dylan så är det svårt att förstå nytolkningarna och då måste man bara gillade det som det är. Jag har svårt att veta hur det är att gilla det som det är eftersom jag har en så stark relation till många av låtarna som spelades.
Publiken var lam, håller med dig, Jah. Och det gjorde säkert sitt till för min egen reaktion. Sen har vi snackat här om vi helt enkelt satt i någon sorts akustisk svacka. Vi satt på rad 25 längst ut till höger. Vi uppfattade båda ljudkvalitén som inte på topp enligt vad jag skriver ovan. Att reaktionen var lam kan ju vara enligt Nygrenupplevelsen men också att om man inte kan sin Dylan så är det svårt att förstå nytolkningarna och då måste man bara gillade det som det är. Jag har svårt att veta hur det är att gilla det som det är eftersom jag har en så stark relation till många av låtarna som spelades.
Synd att den inte var toppen, konserten. Som jag sa till en vän nyss måste de 600 kronorna (+) har minskat chanserna för ett kärleksfullt möte kan man tycka. Samme vän hade suttit på rad mycket längre bak, och upplevde också just akustiken som ett problem, liksom avsaknaden av stora bildskärmar. Sådant borde vara självklart välskött på en konsert som inbringar summor värdiga en riktigt misslyckad bankchef.
Synd att den inte var toppen, konserten. Som jag sa till en vän nyss måste de 600 kronorna (+) har minskat chanserna för ett kärleksfullt möte kan man tycka. Samme vän hade suttit på rad mycket längre bak, och upplevde också just akustiken som ett problem, liksom avsaknaden av stora bildskärmar. Sådant borde vara självklart välskött på en konsert som inbringar summor värdiga en riktigt misslyckad bankchef.
Det verkar som att fler än vi hade denna upplevelse. I kommentarerna till Engströms artikel finns många som säger detsamma. Inte heller när vi hörde honom i Göteborg var där bildskärmar. Det hade varit trösterikt igår, då vi alltså varken såg bra nog eller hörde.
Det verkar som att fler än vi hade denna upplevelse. I kommentarerna till Engströms artikel finns många som säger detsamma. Inte heller när vi hörde honom i Göteborg var där bildskärmar. Det hade varit trösterikt igår, då vi alltså varken såg bra nog eller hörde.
jag önskar att jag varit med på Mölleplatsen, både för ljudkvalitén och för att han då lät som för 20 år se’n. nöjd är jag ändå:)
jag önskar att jag varit med på Mölleplatsen, både för ljudkvalitén och för att han då lät som för 20 år se’n. nöjd är jag ändå:)