Det infriade löftet

Att njuta av en födelsedagspresent så sent som två år efter den utlovats är faktiskt möjligt. Löftet, att få åka bastubåt på Sövdesjön, gavs nämligen på ett sådant charmerande sätt (se bilden nedan som ska illustrera gåvan) att jag bara har glatt mig för det som komma skulle, inte surat för att det inte blev av.

Snart blir jag 62. Jag fick presenten när jag fyllde 60. Ni ser att givarna tänkt sig fina deltagare i bastun. Förutom Mats och Adam och Julia, kan man se några viktiga män i mitt liv. Dylan Thomas, Leonard Cohen (båda har jag skrivit uppsatser om på universitetet) Bob Dylan och Knausgård, han som skriver i skala 1:1 som Maria Küchen skrev i Sydsvenskan igår.

Så igår var då alla givare samlade och den här njutningen kunde upplevas. Att jag fick presenten alls berodde på att våra barn hört talas om den bastubåtstur som gjordes när Klara O, en god vän, hade sin möhippa. Jag var då med, kanske för tio-tolv år sedan, och njöt något ofantligt. Något monomant har jag pratat om den här turen genom åren.

Det är Friluftsfrämjandet som har låtit bygga bastubåten som kan ta ombord ett tiotal personer (max). Man bastar i en bastu som har fönster ut mot den omkringliggande naturen och båten går på den vackra Sövdesjön. Utanför bastun finns bord och stolar och där kan någon sorts måltid intas. Men det viktigaste är förstås stegen ner till vattnet. Att gå direkt från bastun ner i det rena sjövattnet, helst näck, är en stor upplevelse.

Alla vet ju att man aldrig ångrar ett bad. Kanske därför lyckades jag nog bada sex-sju gånger under de tre timmar vi var ute igår. Detta är en maxbra present till någon kär. Eller en superbra variant av after work.

När jag ser på bilden ovan som Julia tog av mig igår så ser jag att ett uttryck som jag också har på en bild av mig som ettåring. ”Sann glädje”, sa fotografen Julia om den saken.

Så rätt, så sant. Sann glädje.
Andra bloggar om: Bastubåt, Bastubåt Sövdesjön, löfte, bada

Relaterade bilder: