-
Pennskrinstid
Posted on augusti 31, 2009 by Eva Nygren in Konst och kultur, ÖvrigtHösten är här. Det känns när jag går till bussen på morgonen – varför tog jag inte strumpor på mig? Kvällarna är mörkare och det känns naturligt att hålla sig inne. Det är inget jag sörjer, tycker om stilla kvällsverksamhet.
Den här årstiden fastnar alltid mina ögon på annonser för pennskrin och pennor. Jag ramlar ner i nostalgiträsket och minns skolstarter för sådär 50 år sedan. Ångestfyllt, förväntansfullt. Och i det goda finns inköp av pennor, pennskrin och omslagspapper. Etiketter att sätta på böckerna. Man skulle klä böckerna riktigt fint, alla kanter skulle täckas (det fanns en fuskvariant men den tog man bara till om man hade bråttom). Rutigt papper minns jag att jag hade. Etiketter med röd kant:
Räkning
Eva Salomonsson, klass 1b
Skolväskan var också viktig. Den skulle se ut på ett visst sätt. Detta var före de förståndiga ryggsäckarnas tid. Man hade väskan på axeln. Och så gympapåsen som alltid luktade unket. Längesedan.
Nostalgin tär. En B-dag kan jag se mig så här. Tack och lov finns det också A-dagar.
Hösten bjuder på ny bokutgivning. Några som är på väg och på gång är flera av de serietecknare i Malmö som jag skrivit om tidigare. Läs gärna DN:s artikel här – Malmö är staden där det händer i Sverige just nu, helt klart.
Andra bloggar om: Höst, skolstart, serietecknare, Serieskolan, Sara Hansson, Nanna Johansson
Relaterade bilder:
Det där med att klä in böckerna i papper skulle jag försöka hjälpa mitt gudbarn med i helgen. Det fungerade inte som det var tänkt. Någon (inte jag) hade av misstag inhandlat fel sorts papper och det blev mest frustration och tandagnisslan av det hela.
Det där med att klä in böckerna i papper skulle jag försöka hjälpa mitt gudbarn med i helgen. Det fungerade inte som det var tänkt. Någon (inte jag) hade av misstag inhandlat fel sorts papper och det blev mest frustration och tandagnisslan av det hela.
Mats talade om att när han kom till realskolan började man med genomskinligt papper … mycket tuffare.
En bukett nyvässade pennor talas det om i en film. Det är ingen dålig gåva, egentligen. Förstår precis vad du talar om. Känner du till en affär i Malmö som heter Liebling?
Maria
En bukett nyvässade pennor talas det om i en film. Det är ingen dålig gåva, egentligen. Förstår precis vad du talar om. Känner du till en affär i Malmö som heter Liebling?
Maria
Nej, det är en fin bild – möjligheternas knippe! I varje fall för dem som skrivandet inte är ångestfyllt.
Mein Liebling, den affären känner jag inte till. Bör jag besöka den?
Det var just genomskinligt papper hon ville ha.
Men av praktiska skäl; man ser vad det är för bok helt enkelt.
Det var just genomskinligt papper hon ville ha.
Men av praktiska skäl; man ser vad det är för bok helt enkelt.
Kommer du ihåg de där runda tygbitarna som man sydde ihopp i mitte för att torka bläckpennan med. Jag ägna mycket tid åt att hitta fina lappar att sy av, och helst skulle man göra den med många lappaor ovanpå varandra så den blev hög och fin. Fast inte blev det vackrare när jag skrev med bläckpennan för det.
Kommer du ihåg de där runda tygbitarna som man sydde ihopp i mitte för att torka bläckpennan med. Jag ägna mycket tid åt att hitta fina lappar att sy av, och helst skulle man göra den med många lappaor ovanpå varandra så den blev hög och fin. Fast inte blev det vackrare när jag skrev med bläckpennan för det.
Hejsan namne! Nej, sådana lappar minns jag inte. Men det är tydligt att du har starka minnen av dem. Det låter fint! Och Jah, ditt gudbarn verkar vara praktiskt lagd. Jag tror att det faktum att Mats inte började med genomskinligt papper förrän på realskolan hade att göra med att man ännu inte hade kommit på hur plastomslagspappret skulle produceras, eller man hade ännu inte börjat tänka på det användningssättet. Vi var ju mycket mer pappersinriktade förr. Före plasten. Ja, plasten intåg i våra liv kan man också skriva om …
Hejsan namne! Nej, sådana lappar minns jag inte. Men det är tydligt att du har starka minnen av dem. Det låter fint! Och Jah, ditt gudbarn verkar vara praktiskt lagd. Jag tror att det faktum att Mats inte började med genomskinligt papper förrän på realskolan hade att göra med att man ännu inte hade kommit på hur plastomslagspappret skulle produceras, eller man hade ännu inte börjat tänka på det användningssättet. Vi var ju mycket mer pappersinriktade förr. Före plasten. Ja, plasten intåg i våra liv kan man också skriva om …
Fast, det är väl plast man slår in böcker i nu för tiden? Inte genomskinligt papper. Jag älskade att slå in böckerna när jag var skolflicka. Fast, det var lite ångest när man skulle välja papper för det var ju viktigt dels att inte välja ett töntigt papper och dels ett som man inte skulle tröttna på mitt i terminen. Sen var det den där namnlappen som skulle klistras på. Viktigt, viktigt att ha en som inte skar sig mot pappret.
Mina ungar har nästan alltid vägrat slå in sina böcker. I lådan i hallen ligger flera rullar med bokplast till ingen nytta. Suck.
Fast, det är väl plast man slår in böcker i nu för tiden? Inte genomskinligt papper. Jag älskade att slå in böckerna när jag var skolflicka. Fast, det var lite ångest när man skulle välja papper för det var ju viktigt dels att inte välja ett töntigt papper och dels ett som man inte skulle tröttna på mitt i terminen. Sen var det den där namnlappen som skulle klistras på. Viktigt, viktigt att ha en som inte skar sig mot pappret.
Mina ungar har nästan alltid vägrat slå in sina böcker. I lådan i hallen ligger flera rullar med bokplast till ingen nytta. Suck.
Ja, vi har kommit fram till att i våra moderna tider är det genomskinligt som gäller. Jag har också upplevt att ungdomar inte fattar det där med att slå in. I och för sig tycker jag att förlagen borde göra pärmarna tåliga – fast det ligger kanske inte helt i deras intressen!?
Ja, vi har kommit fram till att i våra moderna tider är det genomskinligt som gäller. Jag har också upplevt att ungdomar inte fattar det där med att slå in. I och för sig tycker jag att förlagen borde göra pärmarna tåliga – fast det ligger kanske inte helt i deras intressen!?
Fast, jag funderar på om det faktum att ungarna nästan aldrig får behålla sina böcker idag att dom inte vill slå in dom. När jag var skolflicka så slog man in böcker för att man ville ha dom fina när man tog hem dom i slutet på året. Dom som man skulle lämna tillbaka var man rädd om för att dom böcker man själv fick till låns ville man skulle vara väl omhändertagna. Typ.
Hmm, ja, kanske har du rätt. Jag minns det där med att få behålla böckerna och att de skulle vara fina då. Men man hade faktiskt en annan känsla då för att ”få” en bok, det var större än idag, tror jag. Med risk för att låta väldigt konservativ!
Hmm, ja, kanske har du rätt. Jag minns det där med att få behålla böckerna och att de skulle vara fina då. Men man hade faktiskt en annan känsla då för att ”få” en bok, det var större än idag, tror jag. Med risk för att låta väldigt konservativ!