Plommon eller vinbär?

Två sorters sylt har jag gjort i år, plommon och vinbär. De fina sviskonplommonen, blå-lila, ger en underbar sylt när den spetsas med kanel. Dessutom ger den mig minnen rakt tillbaka till barndomen, till sylten vi kokte hemma, alltid för tunn men underbar i smaken. Att hålla kvar sylten på mackan tränade upp balanssinnet. Vinbär ger en sylt med kraftig smak och syrlighet och är ett säkert kort. Inga tillsatser behövs för att få fram den distinkta smaken.

I morse stod jag och funderade över varför plommonsylten som jag skulle bre på min morgonmacka var så mörk? Så brukar den inte se ut. Först när jag tittade på burkens lock och såg att det stod "Svarta vinbär 2009" insåg jag att jag i två veckor ätit svartvinbärsmarmelad i tron att det var plommonmarmelad.

Förklaringen till detta kan finnas i det faktum att sedan jag fick S K I T -virus 2009 haft en förändrad smakupplevelse som gör att många smaker täcks över av en besk. Allting som inte smakar mycket starkt, har en besk bismak som gör att finliret, vilket man ju kan säga att smakupplevelse bör vara, nu är noll-lir. Det är en effekt av den sjuka som doktorn inte kan förklara.

Höstfynd med kraftig beska 

En arbetskamrat förlorade förmågan att uppleva smaker, annat än sött och salt, efter en cykelolycka. Det verkar inte kul. Det finns annat i livet som gör honom glad. Men han har helt klart förlorat ett av sina glädjeämnen i livet. Själv är jag inte en stor mat – och drycknjutare men det är lite trist med denna mainstream-beska som jag upplever vid matbordet. Ge mig den goda smaken tillbaka!  

Andra bloggar om: svamp, smak, vinbärssylt, plommonsylt

Relaterade bilder: