Yrke: lärare

Jag ska snart sluta arbeta som lärare. Om jag har räknat rätt är det 29 dagar till som jag ska ta mig till Polhemskolan för att ha lektioner innan jag slutligen lämnar in nycklar och dator tisdagen den 16 juni.

Ett bekant landskap men ändå inte

Skulle detta bara fylla mig mig glädje? Jag har själv valt att sluta, hade faktiskt kunnat jobba fyra år till. Beslutet är mitt eget. Jag är inte sjuk. Jag vill sluta för att göra annat, för att arbetet inte längre ger mig den glädje det gett tidigare.

Borde detta inte då bara fylla mig med förväntan? 29 dagar till!

Men så märkligt är det mänskliga psyket, kanske speciellt undertecknads Jahaja-psyke, att så funkar det inte.

Nej. Och nej.

Tankar kommer kring döden. Kring åldrandet. Kring döden, och kring åldrandet. Annat också. Det som varit. Det som var för länge sedan. Andra separationer. Andra avslut.

För i många år nu, 20 till sommaren, så har det varit yrke lärare som varit min identitet. Jovisst, också målaren och bloggaren. Men pengarna har ramlat in via yrkesrollen framför allt och jag har varit mycket, mycket engagerad. Haft jobbet med mig hem, ofta i alldeles för hög grad. Varit orolig, glad. Planerat, blivit besviken. Skrivit debattartiklar, varit arg. Fått respons och eloge, fått kritik och sura miner. Ja, sånt som yrket gett mig.

För, igen, gett mig har det. Yrket har gett mycket. Både salt och socker. Både kul och okul. Ångest och glädje. Men gett en massa.

Nu försvinner det. Det ska bli oerhört skönt. Men det oroar också. Skaver lite. För det hamnar ju utanför min kontroll. Och jag kommer bli utanför. Stå utanför grinden och titta in.

Marie Miesenbergers skiss till en av sina fantastiska aluminiumfigurer. Här på Skissernas museum. Livs levande syns favoritson i bakgrunden

Tack då att annat finns. Konsten. Musiken. Familj och vänner. Naturen. Och planerna – PLANERNA!

Ojoj. Hoppas de blir av. Då ska ni få se på bullar …

Andra bloggar om: Konst, planer, gå i pension, ångest, förväntansångest

Relaterade bilder: