-
Under aprilhimlen
Posted on april 19, 2010 by Eva Nygren in Konst och kulturUnder en vacker aprilhimmel åker vi i bil mot Stockholm, torsdag eftermiddag, 15 april 2010. Vi är på väg till en disputation som ska äga rum nästa dag. Kvart i fem sätter vi på Ekot och hör om den avstängda flygtrafiken, nyheterna ger den dystopi-läsare som jag är massor av stoff för domedagstankar. Till en början sträcker de sig till – "kommer opponenten hinna fram med sitt flyg?" Hur gör man annars? Ställer in disputationen efter år av jobb?
Efterhand kommer bilder från The Road för mig. En värld täckt av grå aska? Ska det bli så?
Disputationen kan dock genomföras utan problem, opponenten är på plats och fastän några flygande gäster saknas så kan vi både lyssna på diskussionen och senare festa till. Jag hör också talas om en annan disputation där inte opponenten kunnat komma på grund av flygstoppet – man genomför dock det hela via videokonferens. Så mycket flygande och flängande över jorden vi kan spara när den metoden utvecklas och accepteras. För det handlar ju om att vänja sig.
Vi kan också, dagen efter, njuta av ett alltid lika hänförande vackert Stockholm. Vattnet, höjderna, de gamla husen, klipphällarna. Att man kan se ut. Över.
Vi går över Västerbron. Där hänger det lås med namn, kärlekslås. Skriv, lås, släng nyckeln i vattnet.
Kärlekspar manifesterar sin kärlek här. Hör dock av någon att även självmord gör Västerbron till en besökt plats
På brons räcke står det här och där korta budskap. Vi dröjer kvar vid ett vi finner poetiskt:
På ett kallt metallräcke, högt över vattnet, den vackra bilden
Idag, väl återkommen till södern, berättar jag för en ung kille om denna lyriska begåvning som tejpat fast sina vackra ord på Västerbron. "Jamen det är ju Håkan Hellström", säger han. Minnen av aprilhimlen, heter låten. Ingen höjdare, tycker jag. Men det var fint på bron.
Kanske kan vi lära oss något av denna rysarhelg, alla som flyger mycket, alla som har blivit fast på olika ställen, missat möten, blivit tvingade att tänka om, omprioritera, åka buss, jaga tågbiljetter: Det är sårbart, vårt samhälle, ja, det är sårbart. Men kunde vi färdas mer på marken så skulle det i en situation som denna finnas fler alternativ än det gjort nu. Så bygg ut den landburna trafiken, framför allt, fram för mer tåg.
Hellre se aprilhimlen nerifrån än att vara i den. Fast Håkan kanske inte håller med.
Andra bloggar om: Håkan Hellström, Björn Salomonsson, Västerbron, Minnen av aprilhimmel, Stockholm, dystopi, The Road, landburen trafik
Relaterade bilder:
Ett vackert, smått melankoliskt inlägg. Visst är det sårbart vårt samhälle. Och visst är vi små, vi människor. Med respekt för alla individuella problem detta vulkanutbrott orsakat, men på ett större plan behöver vi alla kanske påminnas emellanåt om vår verkliga storlek på jorden.
Ett vackert, smått melankoliskt inlägg. Visst är det sårbart vårt samhälle. Och visst är vi små, vi människor. Med respekt för alla individuella problem detta vulkanutbrott orsakat, men på ett större plan behöver vi alla kanske påminnas emellanåt om vår verkliga storlek på jorden.
Melankoli är fint. Våren gör mig melankoliskt lycklig. Den är så kort.
Melankoli är fint. Våren gör mig melankoliskt lycklig. Den är så kort.
Kärlekslås finns också på Paris vackraste bro – träbron, som i mitt tycke är Platsen för ett romantiskt möte (förutsatt att vi inte vill vara ensamma för det är vi INTE)Solnedgång över Seine, en filt utbredd vid träräcket,gitarrplonk från lagom närsittande, en flaska vin, två glas och så någon man gillar mmmmm
Kärlekslås finns också på Paris vackraste bro – träbron, som i mitt tycke är Platsen för ett romantiskt möte (förutsatt att vi inte vill vara ensamma för det är vi INTE)Solnedgång över Seine, en filt utbredd vid träräcket,gitarrplonk från lagom närsittande, en flaska vin, två glas och så någon man gillar mmmmm
Hej Annika, vi kan inte fortsätta träffas så här. Den enda kontakt jag har med dig är via bloggen fastän vi har samma arbetsplats. Det måste få ett slut.
Vad gäller den bild du målar upp så blir jag sugen! Kan det arrangeras sådär bah typ?
Hej Annika, vi kan inte fortsätta träffas så här. Den enda kontakt jag har med dig är via bloggen fastän vi har samma arbetsplats. Det måste få ett slut.
Vad gäller den bild du målar upp så blir jag sugen! Kan det arrangeras sådär bah typ?
Bilden med hänglåsen var så fin att jag var tvungen att använda den i mitt inlägg 🙂
Bilden med hänglåsen var så fin att jag var tvungen att använda den i mitt inlägg 🙂