-
Galna män och ledsna kvinnor
Posted on april 21, 2010 by Eva Nygren in Konst och kulturDon’t think twice it’s alright. Med Dylans klassiker slutar första säsongen av serien Mad Men. Namnet syftar, förutom dubbeltydigenheten, på Madison Avenues reklambyråer och deras anställda, under det decennium, 60-talet, som serien utspelar sig under.
Detta är inte The Wire, det är något helt annat. Det är grafiskt, avskalat, både personteckning och bild. Det är sorg mot längtan, ensamhet mot längtan, det är hänsynslöshet mot längtan efter självförverkligande. Fascinerande.
Kvinnoporträtten är gripande i meningen att man inser hur mycket svårare det faktiskt var att ta sig ur hemmafrurollen än man kan inse idag att det faktiskt var. Eller göra karriär för den delen. Ensamheten det innebär att vara smart men inte ha något utlopp för det, att vara känslig, kreativ, men inte ha någon kanal att ge detta ett uttryck.
Porträtten av männen griper också tag, framför allt det av huvudpersonen, Don Draper. Jag funderar och funderar över hans namn. Någon som draperar, täcker över. Sådan är han. Han är enigmatisk och fascinerande.
Undan för undan, lugnt och fint, rullas historien om människorna på reklambyrån Sterling Cooper upp. Parallellt får vi historiska och sociala bilder från den tiden, valet mellan Kennedy och Nixon, rasmotsättningarna, den nedlåtande kvinnosynen, det då ännu hämningslösa rökandet. Drickandet.
Den tar tag i mig, Mad Men. Och jag har fått höra många bra låtar på köpet. Här en. Och här en riktigt ung Joan Baez med tankegången Don’t think twice, it’s alright:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=dLDevzWSPe8&hl=sv_SE&fs=1&]
Andra bloggar om: Mad men, Don Draper, Bob Dylan, Joan BaezRelaterade bilder:
OK, du har sålt den till mig. Såg några strödda minuter här när den var rätt ny och tyckte den verkade hopplöst sexistisk (lite väl mycket inzoomade bikinirumpor, fast det kanske bara var i det avsnittet). Men det var innan man fick höra om hur bra den var. Men din recension är den mest övertygande hittills.
OK, du har sålt den till mig. Såg några strödda minuter här när den var rätt ny och tyckte den verkade hopplöst sexistisk (lite väl mycket inzoomade bikinirumpor, fast det kanske bara var i det avsnittet). Men det var innan man fick höra om hur bra den var. Men din recension är den mest övertygande hittills.
Faktum är att serien är KYSK, ett ord som jag normalt inte använder men som passar här. Det är mycket lite kropp, sexscenerna är anpassade efter den tiden, de med, alltså den tidens sexscener. Sexistisk, ja, i så måtto att serien i hög grad handlar just om sexism. Och det skildras emellanåt brutalt. Trovärdigt.
Faktum är att serien är KYSK, ett ord som jag normalt inte använder men som passar här. Det är mycket lite kropp, sexscenerna är anpassade efter den tiden, de med, alltså den tidens sexscener. Sexistisk, ja, i så måtto att serien i hög grad handlar just om sexism. Och det skildras emellanåt brutalt. Trovärdigt.
En välskriven och pricksäker beskrivning av andan i serien. Jag trodde att det var slut efter de tre säsonger jag sett men tydligen börjar just en fjärde i staterna. Kul med fortsättning, även om serien stundtals tappar fart efter hand.
En välskriven och pricksäker beskrivning av andan i serien. Jag trodde att det var slut efter de tre säsonger jag sett men tydligen börjar just en fjärde i staterna. Kul med fortsättning, även om serien stundtals tappar fart efter hand.
Man tackar. Och nu börjar jag då se säsong 2 … Tack, för Mad Men, Adam!
Man tackar. Och nu börjar jag då se säsong 2 … Tack, för Mad Men, Adam!