Att inte bara se den andra

Att inte bara se den andra

När jag svischade ner för backen från gymmet häromdagen passerade jag som vanligt hagen med kossor. Där går alltid en handfull kor och betar, förnöjt. Den här dagen var det dock en överraskande syn jag såg i kohagen. Ett rådjur sprang ängsligt på ängen och jag bromsade in cykeln för att ta en bild med min telefon. Rådjuret blev förstås förskräckt och vände in mot skogen igen som hen kommit ifrån. När djuret sprang in bland träden såg jag alla de betande korna vända sina huvuden i rådjurets riktning, alla på samma gång. Som ”vad vad det för en?”, ”vad gjorde den här i vår hage?” Jag skrattade inom mig åt deras beteende som jag tolkade som rent socialt och varför inte? Kor är sociala djur.

Men i förlängningen gick mina tankar förstås till den rådande situationen i landet Sverige. Vad är de för ena? Vad gör de här i vår hage? När jag läser om SD:s provocerande sätt att få oss att ogilla att flyktingar får sitt boende mitt ibland oss så grips jag av stor oro och många med mig. Ser de inte att situationen idag är väldigt lik den som pågick före kriget, det stora, och under kriget, med Förintelsen? Parallellerna är ju uppenbara! Detta är människor som flyr för sitt liv. Ska vi stänga vår hage och säga att här får bara vi bo, vi som redan har tryggheten? Vi som inte behöver fly för våra liv? Självklart är detta en för landet mycket svår situation. Det är många, många yrkesgrupper som har och kommer få utökade arbetsbördor. Risken för utmattning är stor inte bara bland socialarbetare. Lärare är förstås en annan utsatt grupp. Och ekonomin kommer säkert påverkas för oss alla. Jag tror att det är viktigt att inte blunda för att den här flyktingkatastrofen ställer oss på prov. Det är ett solidaritetsprov större än Sverige kanske någonsin varit med om. Men jag, och många med mig, menar att det är nödvändigt att vi visar den solidaritet som krävs nu. Vi ska inte bara se den andra, vi ska också hjälpa den andra. Annars är vi inga riktiga medmänniskor.

I helgen har Mats och jag haft en fin helg på Schaeffergården i Gentofte utanför Köpenhamn. När Mats och jag äter vår fina middag där på lördag kväll berättar hovmästaren stolt om ställets historia, att det grundats med pengar som danskarna samlade in till sitt ockuperade grannland Norge under andra världskriget och där det sedan blev pengar över som används för danskt-norskt samarbete. En fin historia. En historia om solidaritet. Men det är uppenbarligen mycket lättare att känna solidaritet med ett grannland än med ett land långt bort.

Vi går en mycket, mycket lång promenad i Köpenhamns Djurgården, Dyrehaven, där rådjuren går fria/lösa och jag tänker när jag tittar på dem att de verkar undra ”vad är du för en?” eller ”vad gör du i vår skog?”. De ser kanske mig som utbölingen?

Det är viktigt att kunna byta perspektiv och se saker och ting inte bara inifrån sig själv. Att se saker i stort. Jag tror faktiskt att vi människor mår mycket bättre när vi inte är själviska. När vi inte bara ser oss själva, utan också den andra. Och gör mer än så.

Andra bloggar om: Se den andra, flyktingkatastrof, Dyrehaven

Relaterade bilder: