Vända ryggen till

”Henders bruk” heter denna väv i ull och lin. Detta är en hyllning till händernas arbete och gjordes som ett antikrigsarbete i samband med att Norge gick med i NATO efter andra världskriget. Fredens och sorgens gudinna Nike är centralgestalt. Underbar!

Härom dagen besökte vi Moderna i Malmö. Det är ett museum som vi uppskattar mer och mer. Utställningarna är välgjorda och välvalda, kaféet och butiken utmärkta. Denna gång skulle vi se utställningen med Hannah Ryggens vävnader (jag länkar till norskt bokmål i wikipedia eftersom den svenska sidan är så ynkligt kort).

Vi hade läst om den och jag hade också förstått från någon vars omdöme måste vara mycket gott i sammanhanget, att den här uställningen var ett måste att se.

Mycket med vävarna som täcker Modernas väggar gör intryck. De är oerhört, oerhört skickligt gjorda, med en arbetsinsats bakom som tyder på stor hängivenhet. De är i stort gjorda med växtfärgade garner som Hannah Ryggen själv spunnit. Motiven och budskapen är politiska och ibland är de för innehållsrika i detta för min smak. Men färger och detaljer fångar mig och det kraftfulla patos som slår emot en när man tittar och ser är tydligt. Hannah Ryggen var en person som hade stor integritet och som inte väjde för att ta avstånd, att vända ryggen till sitt hemland Sverige hon upplevde den svenska fegheten under andra världskriget. Hon lämnade Skåne där hon var född och flyttade till Norge där hon stannade resten av sitt liv.

Jag talar med en trevlig vakt, Anna, på muséet. Jag förvånas, som säkert många andra, över att det dröjt så länge innan man visar dessa verk i Skåne, Hannahs heimat. Anna berättar att när platsen utanför muséet skulle få sitt namn så var de ett gäng som tyckte att den skulle heta Hannah Ryggens plats. Det blev dock till sist Ola Billgrens plats som platsen kom att heta. Inget ont om Ola, jag beundrar verkligen hans konst. Men hade det inte varit roligare att denna djärva, konstnärligt så begåvade kvinna hade gett namn åt Modernas nära omgivning?

En fin utflykt gör vi då, denna fredag eftermiddag. Vi åker hem, monterar en IKEA-möbel, tar det lugnt. När jag ska sova (som för det mesta, tyvärr, före min nattsuddare till man) tar jag en snabb koll i mobilen. ”Nu har det hänt igen” eller något liknande ser jag kl 23 i mitt flöde. Det är BB i Luleå som har koll. Jag klickar mig vidare och så är det kväll fredag 13 november 2015. Ett datum vi kommer minnas.

Hur ska man hantera alla de känslor som överfaller en? Ja, de flesta gör väl som jag, man läser och läser, försöker förstå. Pratar, vänder och vrider på tankarna. Men kvar finns förstås rädsla. Vrede. Maktlöshet.

Jag kan rekommendera några artiklar som jag tycker varit speciellt intressanta under de gångna dagarna. I lördags publicerade DN en lång artikel av Erik Ohlsson som gav en lång men gedigen lektion om IS. Idag läste jag en väldigt bra text i Sydsvenskan av Bernhard-Henri Lévy. Det är så mycket i den texten som är läsvärt, inte minst ”Regel nummer ett: Kalla saker och ting vid deras rätta namn. Våga formulera just det fruktansvärda ordet ”krig”, detta ord som det ligger i demokratiernas natur att försöka fördriva från sitt medvetanderum, bort mot verklighetens, fantasins och de symboliska strukturernas gränsbommar.” En tydlig text som faktiskt ger mig lite tröst. Det gäller att nu se saker som de är.

Någon frågade mig, var finns hoppet? Det är svårt nu. Men vi måste ju leva idag. Leva nu. Jag känner själv att stort behov av tröst. En trösterik tanke kan vara att det nu verkar som att arbetet med en fredsprocess i Syrien kanske tar fart.

Här fann jag tröst och glädje i den flödande akvarellfärgen över det grova stora handgjorda pappret som är en utmaning eftersom det händer saker man inte kan förutse. I konstens värld kan det vara spännande.

För mig är annars naturen en stor källa till tröst. Jag går ut bland träden och tittar på dem. De står där, låter sig inte rubbas av vare sig IS eller mina neuroser. Dessutom kan de inspirera mig till att måla. Jag har laddat MÅLAT med några nya bilder. Titta gärna på dem!

Andra bloggar om: Hanna Ryggen, Moderna, IS, tröst, information

Relaterade bilder: