Dylan i Köpenhamn och Nygren på Väster

Just nu kan du se många intressanta utställningar. Två som ligger mig varmt om hjärtat är den med Bob Dylans bilder och så förstås min egen, på Biblioteket Väster i Lund.

Att se Dylans målningar på Statens Museum for Kunst är nästan ett måste för en inbiten Dylanfan. Och det är en intressant upplevelse. Visserligen har han tydligt sagt att om han hade velat säga det han säger i sina bilder i en låt så hade han gjort det. Men det är ändå så att man kan se paralleller i upplevelsen av hans målningar och hans musik. Många av bilderna känns grova, lätt skrälliga i anslaget. Men vid en ny titt, efter en stund, så landar man i bilden och ser det egensinniga och helt individualistiska. Något liknande har jag ibland känt med hans musik. Idag vet jag att vänta in upplevelsen när jag lyssnar på nya låtar. Han gör mig sällan besviken.

Hans färgkänsla är djärv och expressiv, bilderna berättar en historia (som så ofta hans sånger). Kompositionerna är delvis inte alls lyckade tycker jag men några är sådana att jag blir riktigt, riktigt förtjust. Den jag gillar bäst är nog en av en boxare, men tyvärr var det fotoförbud på just den utställningen så det blir bara för er att ta er dit om ni är intresserade.  

Efteråt går man förstås och fikar och funderar över Dylans verk och nuna

Statens Museum for Kunst är ett sådant fint museum. Man har djärvt byggt samman den gamla 1800- talsbyggnaden med en ny, strikt. Det är riktigt flott. Stora fönster ut mot den vackra omgivande parken.

I andra gallerier i muséet kan man se annan stor konst. Braque, en favorit, Matisse, som Dylan beundrar. Och så Kvium, en dansk konstnär som jag älskar. Jag stötte på hans bilder på Akvarellmuséet i Skärhamn första gången där hans akvareller visades. Här såg vi en oljemålning som nog är 4 gånger 2 meter. Lätt kuslig och rafflande. En riktig Kviumbild. Gult är nog hans bästa färg.

Rodeoscen heter denna bild av Michael Kvium från 1987

Känner du för min konst så bege dig till Biblioteket Väster i Lund. Det som förenar mig med Dylan är att jag är egensinnig. Huruvida det syns i mina bilder är en annan sak. Vi har också det gemensamt att det jag vill säga i bild, säger jag i bild. Och kan förmodligen inte säga det på annat sätt!

Utställningen pågår till 7 oktober. Min alltså. Dylans bilder hänger till 31 januari 2011.

Andra bloggar om: Bob Dylan, Eva Nygren, Michael Kvium

Relaterade bilder: