Jag kommer ut som tegelnörd

Titta så vackert teglet är, liksom prickat för att få en intressant yta. Se på bruket mellan stenarna, grovt.

Vi vet inte riktigt vad vi har i oss, vi människor. Vem kunde tro att jag skulle komma ut som tegelnörd? Inte jag i alla fall, inte förrän på senare tid.

För nu dras mina blickar oftare och oftare till byggnader i detta material och det finns nu ett otal bilder i min telefon på olika utsmyckningar gjorda på tegelhus som ofta fascinerar mig med sin anspråkslösa finurlighet (är du också en tegelnörd förstår du vad jag menar).

Fönsterna hänger på utvändigt och man får stora glasytor som tar in mycket ljus. Allt är enormt välgjort.

Tegelhusen från förra sekelskiftet visar ofta prov på de här enkla men dekorativa utsmyckningarna och det är kanske här mitt intresse började, när jag såg hur man vid byggandet med tegel ansträngde sig att göra någon enkel utsmyckning, även på de mest enkla byggen. Fint, rörande och ofta vackert.

Sedan är det förstås de många olika färgerna på teglet och de levande färgskalorna som fascinerar. De är ju sådana eftersom stenarna gjorts i naturligt material. Att man idag ser hus byggda av återvunnet tegel har förstås med detta att göra, att man vill ha en levande och rörlig färgskala.

Någon som kan mycket om tegel hörde om mitt intresse och tipsade om Sankt Petri kyrka i Klippan, ritad av Sigurd Lewerentz. Den såg vi idag. En sådan byggnad. Helt fantastisk. Titta på mina bilder.

Om detta inte är tegelnördarnas paradis så vet jag inte var det är. Allt, allt är i tegel. Se bänken.

Kyrkan byggdes för 50 år sedan och idag är det 50 år sedan den invigdes. Vi hade läst att det skulle firas idag och körde dit för att hinna med en guidad visning.

Det var längre än vi trodde och när vi kom fram hade vi missat mycket av det som sades. När kyrkan bjöd på generös fika efteråt haffade jag den man som berättat om kyrkan och han svarade på alla mina frågor och mer därtill.

Till exempel fick jag veta att teglet kom från Helsingborg, från ett tegelbruk som inte längre finns, och att Lewerentz hade krävt att inga tegelstenar fick delas. Bruket mellan stenarna är också speciellt grovt, och det var väldigt, väldigt vackert med de mörkt bruna tegelstenarna och det grova bruket.

Anders Clausson berättar med stor entusiasm. Om jag förstod saken rätt kan man kontakta kyrkan och gratis få en guidning. Har ni tur blir det Anders.

Mannen som guidade, Anders Clausson heter han (han har också tagit en hel massa fina bilder på kyrkan och har en hemsida med ett fylligt material) visade också oss olika fiffiga vinklar och arkitektoniska utspel som Lewerentz tänkt ut. Och han övervakade själv arbetet så att det gjordes exakt som han ville ha det. Lewerentz som är svensk arkitekturs kanske största namn med ett uppenbarligen mycket stort engagemang i sin profession, ligger bakom många kända byggnader, Uppståndelsens kapell på Skogskyrkogården är en men det finns flera. Jag ser i Wikipedia att han är en av de tre arkitekterna bakom min barndoms favoritbyggnad, Malmö Stadsteater.

Anders visar oss också golven i kyrkan och arbetsutrymmena med Höganäskeramik i golvets rutor. Ja, hela kyrkan är ett mästerverk.

När vi ska gå ut i denna soliga adventseftermiddag för att dra söderut igen är Anders Clausson på väg hem. Han får några frågor till av oss och fyller på med sin kunskap. När jag instagrammat strax därefter om vårt besök i kyrkan kommer det från Fredrik, en före detta kollega: ”Kanske mötte ni min pappa som ofta guidar där?”. Jo, minsann. Världen är ibland så liten, så.

Fotografen tar plats på bänken. Tegelbänken.

Kyrkan i Klippan. Den ska ni inte missa, den ska ni åka och titta på. Här finns det fantasi, lekfullhet, stämning och ett sådant hantverk så det liksom bara brinner. Det går att läsa här, eller här om kyrkan. Men framför allt, titta på den!

Andra bloggar om: Sigurd Lewerentz, Klippan, Sankt Petri kyrka, tegel,

Relaterade bilder: