Det blåser på månen

Allt detta blåsande. Tankar kring blåst får mig alltid att associera till min barndoms favoritbok, ”Det blåser på månen”, en klassiker av Eric Linklater. Så starkt förankrade inom en en del av böckerna man läste som barn är! Eller som man fick lästa för sig. Jag var väldigt imponerad av systrarna Dina och Dorinda som vågade vara olydiga. Det vågade inte jag. Om jag var olydig så var det i rätt beskedliga portioner.

I gårdagens tidning skrev Daniel Sandström en intressant spalt som handlade om homosocialitet. Mäns beteende (eller samma köns) mot varandra. Han menade att detta ämne är egentligen intressantare än homosexualitet. Jag håller med om det. Han skrev med anledning av filmen ”The Departed” av Martin Scorsese som precis haft premiär och refererade förstås också till ”Brokeback Mountain”.

Jag håller inte helt med honom i det han skriver men tycker, med honom, att homosocialitet är ett viktigt ämne i könsrollsdebatten. Jag har en känsla av att män beter sig på ett rätt annorlunda sätt mot varandra jämfört med hur de beter sig mot kvinnor eller i könsblandade grupper. Att det är likadant bland kvinnor gör inte ämnet mindre intressant.

Jag tror till exempel att en av svårigheterna med att genomföra en mer jämlik situation mellan könen finns att hitta i mäns beteende mot varandra. Jag tror att många män är rätt hemliga med varandra. Alltså, har en gemenskap som innesluter andra män starkt, och utesluter kvinnor. För vissa män är detta ett problem, för de män som inte gillar denna manliga gemenskap. Tror jag. De utesluts också. Tror jag. Det kan vara svårt för dessa män. Tror jag.

Och: Se filmen ”De andras liv”! Den har gått länge i Lund och jag förstår varför efter att denna blåsiga söndag suttit på Kino och tittat på en riktigt bra film med ett av de bästa slut jag har sett. Ja, och innan dess var vi på Kulturen och såg en ny utställning med fem konstnärer med anknytning till Lund. Sven Dunér var en av dem och var själv där, så jag fick veta precis hur han har gjort sina fina bilder av Bjellerup, Igelösa, Billebjer, etc. Staffan Nihléns skulpturer är oerhört fina. Bäst av allt är dock Trotzigs naturlyriska bilder som är helt oslagbara. Se utställningen om ni kan. Den är fint hängd, mycket lyckat belyst.

Relaterade bilder: