Louisiana med William Kentridge

Att åka till Louisiana är alltid löftesrikt. Vi vet att det finns permanenta utställningsföremål som i sig räcker för att stilla behovet av att se spännande konst. Inte bara inuti byggnaderna utan också i hög grad utanför i skulpturparken. Maten, restaurangens lunchbuffé är alltid ett säkert kort, och shoppen – där finns massor med vackra saker och bra böcker.

Denna gång kommer jag väl förberedd. Sedan i höstas är vi medlemmar och får muséets så kallade revy som kommer några gånger per år och presenterar utställningen. Så jag har redan bekantat mig med den inom konstvärlden världsberömde William Kentridge.

Kentridge är en suverän tecknare och han använder främst kol. Men han går också in i filmens värld med sina teckningar och gör filmer som är små mästerverk. Vi ser flera av dem på den rätt omfattande utställningen. Det som gör allra starkast intryck är ”More Sweetly Play the Dance”:

Det är film, det är dans, musik och det är teckning. När vi kommer in i det stora rum som Louisiana använder för konstverket ser vi människor som tittar storögt och fascinerat på de olika dukarna som visar detta extremt suggestiva verk. Jag har aldrig sett något liknande och är både starkt berörd och väldigt imponerad. Så påhittigt, fyndigt och både sorgligt och glatt.

Kentridge säger själv i intervjuer att han inte vill uttrycka åsikter: Det är filmen som vill bli uttryckt, säger han och sedan får den en innebörd medan han gör den.  Innebörden ges som en känsla, inte som en slogan eller ett manifest. Vi försätts i en stämning och i den får vi en känsla. Vi får den med hjälp, i detta fall, av musiken, bilderna, rörelserna och de ritade detaljer som finns med.

Det är rätt glasklart att Kentridge beskriver de svarta som offer men det är mycket mer än så. Han gör det så vackert och med en så kraftfull inramning att det blir så mycket mer. Det går in i oss.

Utställningen visar ytterligare ett tiotal av hans filmer, och också teckningar gjorda på underfundiga sätt och med överraskande material. Kentridge är en person med mycket humor, titta till exempel här på en intervju han gör med sig själv:

Han har kul, den här mannen, han har en sorts genuint barnslig humor. Jag citerar Ingela Lind i DN: ”Men nyckeln till att man blir så gripen är just verkens barnslighet – mitt i allt det sofistikerade, lärda.” Vi har kul när vi går där och tittar och blir verkligen påverkade. ”Bedövande bra” skriver Caroline Söderholm i Sydsvenskan. Och det håller jag med om. Det är en konstupplevelse som på något sätt inte alls väl kan översättas till ord. Man blir bedövad, djupt in. Så åk och se denna enastående utställning. Det kan ge dig den bästa sortens besök på detta fantastiska museum.

Andra bloggar om: William Kentridge, konstupplevelse, Louisiana

Relaterade bilder: