Första advent kom och gick

Motståndsrörelse. Akryl på duk.

Jag är inte mycket för traditioner. Vi skiljer oss åt mycket, där, vi människor. Somliga älskar upprepningen, det bekanta, att hålla ihop livet med det återkommande. Jag är inte helt borta i den världen i och för sig, med min marmeladmacka varje morgon och andra återkommande vanor, men har svårt för när traditioner blir vanor som blir måsten. Jag tror att jag har en rätt stor avighet mot att anpassa mig, hamna i ett fack. 

Så när vi går till kyrkan på första advent så är det sannerligen inget som finns med i vår tradition. Nej, med min bakgrund finns det inte många kyrkobesök i minnesbanken. Mats har fler. 

Vi går till kyrkan denna söndag för att lyssna på en god vän som sjunger med i Eginokören. Många är där med oss och det blir en fin timme. Kören sjunger strålande vackert under körledare Anita Andersson som leder flera körer här i Dalby med den äran. Sångerna är bekanta i stort och några psalmer sjunger vi med i, vi som sitter i bänkarna. Det ljuder fint i den gamla kyrkan (Dalby har Nordens äldsta stenkyrka, SÅ vacker) och det känns fint att sitta där bland många andra i en lokal som använts i över tusen år. 

Så funderar jag också över det rent samlande i den här situationen, den religiösa stundens samlande kraft. Nej, jag tror inte på någon gud men känner att jag mår bra av att sitta där i värmen och ljuset och sjunga och lyssna med många andra. 

Kommer ni till Dalby så missa inte ett besök i den vackra kyrkan som ligger så stiligt och synligt en bit upp (så mycket upp som man nu kommer på den skånska slätten). 

Kanske är mitt sätt att måla också ett utslag av att jag har svårt att anpassa mig. Jag vill gärna prova nytt och det finns nog inget typiskt Eva Nygren i mina bilder. Jag vill vare sig fastna i motiv eller färgskala och senaste tiden har akryl på duk blivit en favorit, jämte akvarell. Jag har lagt in några nya bilder på hemsidan så —-

Titta gärna på mina bilder i MÅLAT! 

Relaterade bilder: