Underkänd i fysik

Det här var en dröm där huset hade stora fönster med fin utsikt. Men det var ändå lite farlig stämning och jag var rädd.

Två morgnar i rad nu har jag vaknat och haft spännande drömmar.

Igår morse drömde jag att vi bodde i ett hus där det fanns många rum som var fulla med bråte. Vi hade nu bestämt oss för att äntligen tömma rummen. Det kändes väldigt befriande.

Jag drömmer ofta om hus och rum. Flera gånger har jag drömt om hus, likt det igår natt, där rummen är fulla med okända föremål. Jag vågar inte gå in i rummen, jag är rädd för vad som ska möta mig. Man kan inte se allt i rummen, de är skumma, och jag är rädd att något döljer sig i hörnen. Ibland har jag drömt om hus med fönster i alla riktningar, där rummen är möblerade på ett sätt så att man kan se hela rummet och det finns inga skumma vrår. 

Ni förstår ju att jag skriver tolkande. Jag tänker förstås på vad de fulla rummen med bråte står för och vad rummen med utsikt åt alla håll kan betyda. 

Men det är rätt kul att berätta för andra om sina drömmar  och även låta andra tolka (om de orkar lyssna, drömbeskrivningar har en tendens att bli lite o-stringenta och svävande, som drömmar!). Om man har en bra lyssnare som är intresserad av tolkning kan man få upp ögonen för andra möjliga sätt att se på det som hänt i drömmen.

Jag har i psykoterapi ofta berättat om drömmar. En gång drömde jag något som jag först fick tolka själv hos terapeuten. Sedan gav hon sin version. En god vän gav en tredje. Det var spännande och kreativt. 

Det här var en invecklad dröm vars lite läskiga stämning jag ännu minns. Jag fick försvara någon som jag älskar. Tror jag.

I morse blev det lite variation! Nu var det en skoldröm. Jag somnade om vid 6-tiden och vaknade och nästan brast i skratt direkt åt min sena morgondröm.

Jag hade drömt att jag gick på gymnasiet och fått underkänt i fysik (jag är och var humanist, fysik skulle jag aldrig ta mig an i verkliga livet). En fysiklärare sa till mig: ”Du måste lösa detta för att få godkänt”. Han gav mig en lapp där det stod ”meCl”. Jag tittade på lappen och tänkte ”hur i all världen ska jag kunna lösa detta, jag fattar ingenting”. Jag rusade runt på skolan som hade oändliga korridorer och massor med rum för att hitta någon som kunde hjälpa mig. Men det var tomt överallt, som stängt för sommarlov.

I drömmen, eller kanske när jag just vaknade, kom sedan tanken: ”Men det spelar ju ingen roll om jag inte är godkänd i fysik! Jag är ju 65 år och behöver inte vara godkänd i något alls.” Det var en oerhörd lättnad. 

Jag har haft väldigt roligt åt den här drömmen idag. Det är som att det sitter en liten annan en därinne och tänker andra tankar, oroar sig för annat och hittar på roliga sätt, begripliga sätt, att visualisera. Det är liksom ett extra jag som överraskar mig. 

Ofta, som idag, kan jag känna att drömmarna vidgar mitt inre. Jag får tillgång till nya tankar. Inte sällan har jag målat mina drömmar med resultat som kanske intresserar mig själv mest, vad vet jag. Men drömmar ÄR ju visuella så det inte så konstigt att lusten kommer. 

Jag kan tänka att det vore så kul att komma tillbaka in i drömmen, hur var det nu det såg ut? Men det är ju så drömmar är, de försvinner. De är flyktiga.

Filmen  Till världens ände av Wim Wenders gjorde oerhört starkt intryck på mig. Den handlade om en uppfinnare, spelad av Max von Sydow, som uppfunnit en manick där man kunde spela in och återuppleva sina drömmar. Effekten av det blev rätt skrämmande, man blev som drogberoende. Se filmen om du kan. Här en lång trailer. Förutom att filmen har ett supergalleri av skådisar är musiken suverän. 

Jag funderar över om fantasier och drömmar har något samband? Själv föredrar jag nog mina drömmar eftersom de inte censureras eller, i varje fall hos mig, inte inger någon skam. Det kan däremot fantasier. 

Som när jag fantiserade om att jag var kär i … Anä. Det berättar jag INTE!

Relaterade bilder: