• Magiska möten

    Posted on september 11, 2013 by in Konst och kultur

    Nu har det hänt igen. Vi har varit med på cykelfesten i Dalby. Förra årets fest efterlämnade känslor av eufori hos mig– sådana häftiga möten det blev! Principen är den att bland de kanske 150 anmälda paras man ihop så att det först äts förrätt hos ett par, sedan huvudrätt hos ett annat och efterrätt hos ett tredje. På varje plats möts fyra par, olika vid varje rätt. Man ansvarar för att bjuda på en rätt. Under en kväll ska man kunna träffa 22 personer på det här sättet. Det är väldigt kul, även om det kan kännas lite väl parigt. Singlar känner sig nog exkluderade trots att jag vet att vänpar har deltagit.

    kol

    Möten mellan huvuden

    För ett år sedan kunde jag nästan inte somna efter den långa kvällen med alla möten på olika ställen. Många olika sorters människor. Spännande samtal. Till sist dans på Gästis. Och så tog man sig mellan ställena just på cykel.

    I år funderade vi över om vi skulle delta igen. Jag bangade först. Är lite ”bange” för fester. Men till sist insåg jag att undvikandestrategin inte var bra för en så social människa som jag egentligen är. Man får trotsa sin initiala ängslan. Så vi anmälde oss.

    Och det var kul! I år var det dessutom mer åldersblandat. Till efterrätten kom vi hem till ett par i 50-årsåldern. Två unga par var de andra gästerna. En av de unga berättade att de tidigare år hade dragit sig för att anmäla sig för att de var rädda att det bara var för pensionärer. Mats och jag höll god min.

    Det är magiskt med möten. När man dessutom deltar i en fest som denna så är man ju naturligtvis intresserad av att samtala, lära känna och står upp för sin nyfikenhet. Det är härligt!

    Möten är the shit. Tobbe och jag, vi möts. Tobbe läser min blogg och jag hans. Det har blivit många intressanta utbyten av tankar. Tobbe läser mycket. Dessutom noggrant. Även Jahaja, Det känns fantastiskt.

    Vi har haft ett väldigt intressant utbyte av tankar kring Jane Campions TV-serie ”Top of the lake” där jag gått från starkt positiva känslor till besvikelse. Tobbe har påmint mig om det starka i filmen och med hjälp av hans synpunkter jag lyckats häva mig upp igen ur besvikelsen och se det goda, ja, faktiskt bitvis enastående, i serien.

    Som i senaste avsnittet ett knullande par (ja, det tar faktist mer emot att skriva kopulerande) mitt ute i skogen. Han täckt av tatueringar. Hon täckt av honom. Så kommer ett par män smygande. De kollar. De filmar. Meta, meta. Häftig scen.

    Men lika mycket som naturen finns med och det tidlösa med den, finns moderniteten där. Huvudpersonen Robin får veta att en ung kille har kontakt med den försvunna Tui, genom att hon ser sms dem emellan. Och, på bästa Blow up-sätt, har Tui av en händelse fångats på bild när de peepande männen filmar kärleksparet i skogen.

    Är det bara Tobbe och jag som ser den bland mina läsare? Nu glider den bort, för varje avsnitt ligger bara kvar en vecka.

    Och så mötte Mats och jag kålfältet, det vackra, som vi såg också förra hösten. Nära Slimminge, vid Rydsgårds gods, ni vet nära Skivarp? Just där. Det är så vackert. Man vill bara titta och titta. Och måla.

    Andra bloggar om: , , , ,

     

3 Responses so far.

  1. Tobbe skriver:

    Minns när du skrev om cykelfesten i fjol, så jag har alltså följt dej mer än ett år!
    Bilden på dej och rödkålen är Top of the Lake- vacker!
    Sen kan jag bli lite less numera på att vackra miljöer är så utstuderat valda i serien ToL.
    Är Robin och Johnno (halv)syskon, var den fråga som dök upp i senaste avsnittet. Jag blev lite besviken på att inget mer kom upp om Robin och hennes dotter. Är den tråden släppt?
    Kul formulering: ”Han täckt av tatueringar. Hon täckt av honom”!

  2. Henrietta Shapira skriver:

    Jojomensann, jag blev så nyfiken pa Top of the Lake så jag hittade den på vår VOD och såg hela serien under en varm och lång dag. Vacker, vacker natur och underbar fotografi, helt i dissonans med vad som rullas fram kapitel efter kapitel. Jag letar efter något litet bevis och tecken på små människor som kanske lever ett liv där brutalitet, smärta, våld och vad jag antar är New Zeelandisk fattigdom, inte lagt plain decent humanity i skuggan. Trots att jag spänt såg mig igenom hela serien tyckte jag till slut att det blivit för mycket av det goda. Och där det fanns möjlighet att fullfölja en potentialt positiv tråd, som t.ex. med Robins dotter, sveptes det bort med en knappt märkbar kommentar. För mycket och för många djupt komplexa beteende, problem, offer, för en 6 avsnitt TV serie. Tycker jag.

  3. Eva Nygren skriver:

    Intressanta kommmentarer. Det där med att Robin och Johnno skulle vara halvsyskon har jag missat men har förstått att någon har skett mellan Robins mor och Matt. Ni två, syster Henrietta och Tobbe, verkar vara inne lite på samma spår vad gäller naturen. VI har i Sverige har ju inte sett alla delar än.

    Som sagt, Tetta, 40 år utomlands och du skriver så himla bra än på svenska. Ska du inte skriva en bloggpost om livet på landet i Israel? Det vore väldigt kul!


%d bloggare gillar detta: