När jag visar en bild på ett imponerande fågelbo för min kollega Ingrid A, så kommenterar hon bilden bland annat med: ”De håller på med parbildning just nu, fåglarna”. Tänk, sådan ordning det råder i naturen. Man bildar par, man bygger bo. Allt enligt en instinkt som bah finns där, typ. Det är vår, man bygger bo (ibland använder jag årstiderna för att förklara vad en metafor är förresten. Då säger jag att de, eleverna, befinner sig i livets vår. Den bilden funkar. Men när jag säger att jag befinner mig i livets höst brukar de se bekymrade ut. Jag får tillägga då att jag älskar hösten …).
Tänk om det hade varit så simpelt i den mänskliga världen. Ung, parbildning, bo och barn. Idag ser vi variationer på detta tema. Och inte bara det, vi accepterar och ofta hyllar det som något som tillför variation till vår mänskliga värld.
Och trots, eller kanske på grund av, den starka mänskliga tendensen att inte följa bara den utstakade väg som naturen ger oss, så känns naturens förutsägbarhet så skön.
För i den mänskliga världen är det så komplicerat. Ta detta med internet. Härom dagen så skulle Magnus E skriva en kommentar i JAHAJA men blev blockerad av en så kallad spaminator. Tänk att spam har gått från att bara vara en förkortning för spiced ham, till att bli öknamnet för skräppost som sedan har blivit en sådan plåga att det finns en virtuell utrotare av det, spaminator. Det kan man kalla karriär!