Påskpost

”Som historiker har man ett ohyggligt övertag, för man hanterar de döda, och de kan inte säga emot” skriver Peter Englund i en av sina poster i sin blogg. Likadant är det med dystopiförfattarna fast då handlar det om de ännu inte födda. Dystopiförfattarna har ett liknande övertag och de kan också spinna på vår rädsla för det som ligger framför oss i tiden. Människan har sannolikt alltid oroat sig för det kommande och siat om det med olika metoder. Dystopin är en modern form av detta fenomen.

Vi läser Margaret Atwoods ”Oryx och Crake” i skolans bokklubb. Det är en på många sätt övertygande dystopi och det slår mig när jag läser boken att vi kanske genom att arbeta med dystopier i skolan kan få elever att intressera sig för det förflutna. Det är egentligen bara genom att ha koll bakåt i bakspegeln som vi kan få inlevelse i det som dystopiförfattarna skriver.

Jag siar att jag kommer att få en fin påskhelg med dem som jag gillar bäst. Att återse tavlorna på Musée d’Orsay, Degas pasteller och mycket annat, att komma till denna vackra, kaxiga stad. Yes! Ja! Oui!

Relaterade bilder: