• Personlig utan att vara privat

    Posted on april 2, 2007 by in Konst och kultur

    När jag letar runt i bloggosfären så tänker jag ofta på skillnaden mellan manligt och kvinnligt. De bloggar som skrivs av män är ofta, inte alltid, mindre inriktade på det privata men också ofta mer opersonliga. Kvinnors bloggar kan oftare vara privata, ibland för privata, men också mer personliga.

    Balansgången här är viktig. Att lyckas göra sin röst hörd via texten så att man känner personen bakom, att skapa en känsla av kontakt. Men inte att lämna ut sitt privatliv i denna trots allt offentliga värld som internet är.

    En som lyckas väldigt väl med balansen är Peter Englund. Han har en blogg som är personlig men inte privat. Den är dessutom oerhört välskriven och tar upp allt möjligt av intresse. Han lyckas här med sitt raka och klara språk förmedla båda stort och smått med en personlig röst. Jag lägger in hans länk här intill, bland de andra tipsen.

    Att jag kom till hans blogg har delvis att göra med att den finns med på Bloggtoppen. Men också för att jag i gårdagens tidning såg att hans födelsedag (50) och Emmylou Harris (60) så att säga omringar Mats, som fyller 60 i morgon. Aprilbarn alla tre.

    Att Mats fyller 60 har jag svårt att fatta. Ännu svårare är det för Mats själv. Var är 60-åringarna från förr? Jag minns min pappa som 60-åring. Gubbe är väl att ta i, men visst var han väl gammal då och möttes med sådan respekt. Fast pappa var stöpt i annan form än min Mats. Om man säger så. Utan att bli för privat.

One Response so far.

  1. Peter E skriver:

    Tack för uppskattande ord. Det underbara med bloggformen är just att den så saknar regler, och att man/alla/vi definierar dem själva i görandet. Och jag håller med om det där med balansen: att å ena sidan inte förvandlas till bloggosfärens motsvarighet till en blottare, å den andra inte låta det hela förfalla till vad ordet ursprungligen antyder: en loggbok bara.