Att ta ett rum i besittning

Min vän Birgitta, arkitekten, säger när hon ser vårt nyrenoverade arbetsrum, att ”visst är det härligt att känna att man tar ett rum i besittning?!” Och detta utryck som jag själv inte skulle ha valt att använda, blir idag när jag ser rummet, uppenbarat för mig i sin fulla betydelse.

Detta är ett rum som har blivit använt endast i en funktion och som man har gått in i utan att riktigt se det. Genom en rätt så radikal förändring av färgsättning, möblemang och tänkta funktioner så har rummet blivit ett annat. Vi har tagit det nya rummet i besittning.

Jag kan sitta på en nyinköpt futon i rummets bortersta ände som också är husets, och titta ut genom dörren till husets andra yttersta ände. Det är tillfredsställande. Perspektiv är allt. Förändrat perspektiv, även i rummet, hemmet, är spännande och uppfriskande.

Jag sitter där på vår futon i brun manchester och känner mig besutten i bemärkelsen rumsligt nyrik. Det kommer för mig fina minnen från barndomen när vi möblerade om i våra rum och nya möjligheter öppnade sig, inte bara för rummet utan för dess funktioner och därmed också för oss som bodde där. Jag minns än hur spännande det var att vakna en morgon i ett nymöblerat rum eller i en säng som stod på ett nytt ställe. Möjligheterna öppnade sig – om man kunde möblera om i rummet, vad kunde man då inte göra med sitt liv?

Man känner sig för övrigt också besutten om man går in i SAOB:s digitala ordbok och läser artikeln till exempel om ordet ”besitta”. SAOB ger näring både till den språkligt, historiskt och kulturellt intresserade. Man känner sig härligt nördig. Länge leve oss nördar!

Relaterade bilder: