Plattan Internet och jag borde skämmas

Jag får ett mail från Jonas. Han skriver att det är så kul att läsa om sin uppväxtort Dalby i JAHAJA. Det visar sig att Jonas och jag har det rätt ovanliga gemensamt att vi båda har bott många år i Dalby, han under sin uppväxt, jag under familjens tillväxt och mera, men också att vi båda har tillbringat fyra år i Israel, jag i min ungdom och han i sin mandom, nu.

Internet kan fungera som en oöverträffad plattform för möten, om vi öppnar dörren för sådana. Men för det krävs att man både tar initiativ själv och att andra gör det.

”Film är bäst på bio.” Jag citerar mig själv och bioreklamen och många andra. Trots detta har vi nu blivit innehavare av en digital-box (tror jag den kallas) som inte bara ger oss ytterligare 20? 21? kanaler att titta på, utan, ännu bättre, ger oss så kallad Video on demand. Vi kan hyra film i ett rätt omfattande utbud, om än mycket USA-orienterat, som sedan visas i vår teve så många gånger vi vill under 24 timmar. Detta gav oss möjligheten att se filmen Paris, je t’aime härom kvällen, dirrekkkt i vår teve, on demand! Tufft, faktiskt. Fast jag skäms lite …

Filmen? Rätt bra, eller rättare sagt mycket välgjord. Men plottrig! Ett tjugotal korta stories presenteras och ofta känner jag frustration över att jag inte får följa individerna längre än de cirka fem minuter filmen varar. Dock roligt att se Paris, fantastiska skådisar och några av de människor man får möta gör starkt intryck.

Andra bloggar om: Plattan, Internet, Video on demand, Paris je t’aime

Relaterade bilder: