• Rätt film vann

    Posted on januari 22, 2008 by in Konst och kultur

    Ja, det tycker jag verkligen. I valet av den svenska film som ska representera det bästa som gjorts under 2007, tycker jag att valet av Du levande var helt rätt.

    Inte för att jag är någon expert, sannerligen inte. Tvärtom vet jag rätt lite om vad som händer inom svensk film. Varför? Jag tycker, som jag har skrivit här i bloggen tidigare, att svensk film sällan är riktigt bra och det blir mer och mer sällan jag ser ser svenskt på bio. Jag tyckte inte att Darling var någon stor film heller, inte dålig, men ingen att ropa högt av förtjusning över.

    Men smaken är som baken och i denna blogg redovisas min del. Jag har åsikter också om bloggar. Jag tycker till exempel att det är kul att läsa bloggen Världen enligt Jah Hollis, inte minst för att han och jag har lik musiksmak och han har gett mig flera goa Youtube-tips. Att bloggaren  förmodligen är i min ålder och dessutom boende i vårt skånska slättlandskap hjälper kanske till.

    En ny bloggbekantskap är bloggen Öga och öra, där Johan Selander, pensionerad journalist, skriver mycket intressant och väl kring historia, musik med mera. Hans favoritfilm är för närvarande Du levande (och var det före Guldbaggegalan). En man med smak! Läs hans intressanta artiklar, just nu kring Tyskland under andra världskriget.

    Kameran är på reparation. Det känns tungt. Varje onsdag brukar jag gå ut och vandra med den i fickan men det blir kameralöst just nu. Därför går jag igenom mitt iPhoto-arkiv och förundras hur lika varandra rätt olika ting kan vara …

    Henriettas grapefruktträd 

    Ja, ni ser ju alla vad det här ovan är (och har kanske redan sett bilden bland mina foton).

    Louise Bourgeois tuttar, nej ögon var det  

    Dessa är betydligt större. Mycket hårdare. Och avger ingen saft. Men delvis liknande associationer.

     

    Andra bloggar om: Du levande, bloggar, film, konst, Louise Bourgeois

    Relaterade bilder:

3 Responses so far.

  1. Johan Selander skriver:

    Hej Eva!
    Glad och tacksam för uppmärksamheten på din spänstiga och stimulerande blogg! Men tyvärr kan jag inte skryta med min filmsmak – jag har faktiskt inte sett Du levande. Den film jag nämnt som min favorit ”för närvarande” är den tyska De andras liv. Näraliggande titel, en begriplig felläsning. En annan film som du kommenterat har jag emellertid sett: Försoning. Jo, visst är boken bättre; det är nästan alltid så, tycker jag. Men filmen är alls inte dålig. Sentimental är den. Men jag har den dåliga smaken att vara svag för sentimentalitet. Det är förstås en fråga om vad man menar. Ordboken talar om ”känslopjunk” eller ”jolmighet” vilket för mig innebär falsk känslosamhet. Det är förstås, som all annan falskhet, inte bra. Men ordboken har också översättningen ”överdrivet känslosam” vilket för mig funkar bra i dramatiserade sammanhang som film eller teater där man bara har en chans att hänga med i gestaltningen av känslan. Så är det i Försoning, lite överdriven betoning av det känslosamma. Å andra sidan: vilken verklighet de levde i dessa människor från krigets England! Hotade i sin existens som folk och land. Livsavgörande beslut, möten och avsked gång på gång. Familjetragedier, kärlek, död – herregud, vad är då överdriven känslosamhet? Så jag faller för den här filmen, pladask! Och snyftar högljutt både över de ungas omöjliga kärlek och den gamlas bittra insikt. Jag tycker att man både kan läsa boken och se filmen. Och knipa en tår i biomörkret. Det är ren bonus.
    Bästa hälsningar
    Johan Selander, Öga och Öra

  2. Evan skriver:

    Hej Johan! Visst, självklart var det ”De andras liv” som jag också recenserat och som står som en av de kanske tio bästa filmer jag har sett, som var din favorit! Jag ville gå in och kolla i din blogg om jag mindes rätt med ”Du levande” (vilket jag inte gjorde) men kom inte in. Min son påminde mig om att det säkert var mitt sedvanliga browserval Firefox som inte passar din blogg. Min egen funkar inte i Internet Explorer, i varje fall inte optimalt. Det är mycket med det tekniska.

    Vad gäller Atonement så håller jag inte med dig. Sentimentalitet har jag alls inget emot, nej, nej, nej. Men boken är så oerhört välskriven med en massa litterära associationer. Allt det går förlorat i filmen. Briony porträtteras så himla skickligt i boken. I filmen finns rätt lite av det kvar. Nej, jag tyckte inte det var en hit. Nästa film jag ska se blir ”Fjärilen i glaskupan” som jag har hört mycket gott om.

  3. Jah Hollis skriver:

    Tack för uppmärksamheten.
    Jo, dina antagande stämmer nog rätt så bra.
    Jag ska snart länka från min sida till din.