Arken och Køge

En ny kortresa tar oss till Arken för att titta på deras utbyggda lokaler och se deras utställningar. Muséet är väldigt väl placerat nära vattnet strax söder om Köpenhamn och har denna gång både en utställning av Skagenmålarna och några mycket intressanta nutida konstnärer.

Och det blir dem jag tittar på med störst intresse eftersom vi har sett Skagens konstnärer på plats för några månader sedan. De kunde, de kunde verkligen måla, men i det ljus (i överförd bemärkelse) jag ser dem nu, och detta betonas också av konstpedagogerna bakom Arkenutställningen, ser jag också vilken idealiserad bild de gav, både av ortsbefolkningen och av sig själva. Men vackert är det!

Intressantare för mig blir att titta på den brittiske konstnären Damien Hirsts bilder (läs också DN) och kanske ännu mer Andreas Golders. I denne endast 29-årige Heidelberguppväxte ryss, finns både nytänkande, humor och bildkomposition som ofta känns säker och spännande. Hans bakgrund med en fot i en mer traditionell rysk konstbakgrund som sedan blandats med hans utbildning på en Berlins konsthögskola, skapar en oerhört intressant bildkonst. Hans bilder blir Arkenbesökets höjdpunkt för mig.

En del intressanta foton finns också att se, bland annat fastnar jag framför Keith Cottinghams fiktiva porträtt som är så oerhört suggestiva.

Från Arken är det inte mer än en halvtimmes resa till Køge, av mig mest känd för sin bukt (den vida, nästan halvcirkelformade bukt som ligger söder om Köpenhamn). Det visar sig att Køge kan vara värt en resa. En vacker stad som planerades och byggdes upp redan 1288 för att skapa ytterligare en hamn söder om Köpenhamn under en tid när handeln utvecklades snabbt i området. Och att det var en riktig stad syns på den bebyggelse som i stor utsträckning finns kvar, väl bevarad. Men även det nutida konsttänkandet släpps in, här ett utsmyckat granitblock utanför Køge kommuns förvaltning:

Dessutom är det ingen sovstad, nej, här händer det grejor. Man har till exempel en biograf, och just denna dag visar de filmen Kärlek i kolerans tid, en film som jag kan rekommendera, efter att ha sett den med dansk textning på Køge Bio. Inte en stor film, men en film med stämning.

Efter filmen går vi en promenad i den sena majkvällen. Koltrastar sjunger, även näktergalen. Träden glänser i sin nya grönska.

På morgonen, efter en natts sömn på vandrarhemmet i Køge (helt OK), går vi ytterligare en runda i den fina staden. "Odjurets fru fick aldrig sex" står det på Ekstra Bladets löpsedel. Man tror knappt att det är sant att en tidning kan sjunka så lågt. Som om detta var ytterligare ett brott han har begått. Vidrig journalistik.

På marknaden för Jakt och fritid kan vi läsa på en skylt att "Vegetarian är ett gammalt nordiskt ord för dålig jägare". Det var en helt ny kunskap för svenskläraren!

Vi lämnar Køge och kör på en vacker landsväg, kantad av ännu en trädart som vi inte känner till (fast Mats har åtminstone alltid en teori – jag har, snyft, aldrig, nästan aldrig, en susning …). Roskilde ligger nära till och vi tar en sväng i ett klämdagsfyllt centrum. Inte så tilltalande, faktiskt, som den mindre stad vi lämnat bakom oss. Dessutom kommer det ett ösregn och vi bestämmer oss för att köra hem. 65 minuter från parkeringen i Roskilde till den i Dalby! Var jag en gång negativ till bron så har det definitivt gått över.

När vi kommer hem läser vi om den hemska olyckan i Lund då en 23-årig ung kvinna blev överkörd mitt i centrala Lund utanför Katedralskolan. En buss på väg till Prag med sista året-elever, kom att bli det fordon som körde över kvinnan som genom ett fyllebråk hamnade på gatan. Om det är något man borde varna ungdomar för, så är det det råa supandet som gör att omdömet helt försvinner. Denna händelse traumatiserar inte bara den unga kvinnans familj, utan självklart också den stackars chauffören, ungdomarna på bussen och också dem som på något sätt orsakat olyckan. Oerhörda konsekvenser. Så onödiga.

Andra bloggar om: Arken, Køge, Roskilde, konst, Andreas Golder, olycka Lund

Relaterade bilder: