Sub Rosa i Suburbia

Igår invigdes Sub Rosa, en utställning gjord av konstnärer från Östra Grevies Folkhögskola, i Törnrosen som är ett av MKB:s bostadsområden i Rosengård.

Skälet till att jag var där var att jag via Sara Andreasson som tidigare figurerat i JAHAJA, fått förhandsinformation om projektet vars syfte har varit att skapa ett antal verk för just detta område, både permanenta och tillfälliga. Utställningen pågår 6-8 juni, så passa på att åka dit om du vill se de tillfälliga verken, förutom dem som kommer att bli kvar.

Projektet har kommit till på uppdrag av MKB men många fler har varit med och sponsrat och hjälpt till. Det dominerande arbetet har dock, förstås, gjorts av konstnärerna.

Ett av de roligaste och mest tankeväckande arbetena har gjorts av Sannah Salameh (tidigare här i JAHAJA i samband med utställning på Krapperups konsthalls vårutställning):

Neonskylten hänger så man mycket tydligt ser den när man kommer in i området och även från Amiralsgatan utanför. Den kommer att lysa i rosa och rött när ljusförhållandena kräver det och knyter med stor säkerhet an till de känslor man kan ha när man kommer från länder långt bort, till vårt samhälle. Home is where the heart is.

Ett annat roligt och tankeväckande verk, är detta skapat av Paulin Machada, Maya Hultmann och Hanna Ljungkvist. Här har man spänt upp linor mellan husen med en sorts platta dockor (jag tror att de föreställer konstnärerna själva). På dem kan man fästa meddelanden och skicka mellan husen. Nu kan man använda en gammal beprövad metod för kommunikation. När jag stod och tittade på linbanorna, såg jag en kvinna fästa ett brev i det kuvert på en docka som tillfälligt var "dockad" vid hennes balkong. Kommunikationen är igång!  

Carolin Hansson har startat ett interaktivt konstprojekt i bloggform, narare.net. Utspridda i Törnrosens område, finns ett femtiotal Narare-stenar. Var och en har en ingraverad internetadress som leder till en hemsida där man kan läsa om stenarnas historia.

Tanken är att stenarna så småningom ska flyttas från området och hamna på andra ställen i världen, men likt (fast på helt annat sätt ändå) brevduvor alltid kunna identifieras med hjälp av sina ingraverade adresser.

Vi blev proffsigt guidade genom utställningen med dess tretton konstverk av Sara. Det var en fantastiskt fin sak att göra på Nationaldagen, i strålande sol, i en multikulturell miljö som jag aldrig tidigare besökt.

Och det för mig över till något mindre roligt i det hela. Att förneka att segregationen i Malmö är ett problem tycker jag är förljuget. Förutom utställningens presentatör så lyckades alla tre huvudtalare, från MKB, Östra Grevie och Åsa Nacking från Lunds Konsthall, alla tre säga samma plattityd, om än på lite olika sätt: "Bilden av Rosengård som ett hemskt område med stora problem, är helt felaktig. Det ser man när man kommer hit till Törnrosen. Här är hur fint som helst". Alla tre sa samma sak, vilket får en att tänka flera saker: Ingen av dem fattar att yta inte är samma som innehåll. Konstverk och snygga fasader på hus, gör inte att segregation och känslor av utanförskap, problem i skolor och mellan olika grupper i ett område, försvinner. De tre talarna lyssnade dessutom inte på varandras tal utan talade helt kontaktlöst rakt ut i etern, bara för att få förmedla sina egna, som de säkert tycker, frigjorda och toleranta åsikter. Det kändes obehagligt att höra. Att så försöka sopa problem under mattan, är både naivt och kontraproduktivt.

Nej, Sub Rosa är ett fantastiskt projekt i arbetet för att  förbättra och höja stoltheten hos människorna i Törnrosen för deras bostadsområde. Men vi ska inte vara så naiva att vi tror att det därmed bara sopar bort de problem som finns där. Men Sub Rosa är ett bit i arbetet mot bättre förhållanden i invandrarsuburbia, en mycket viktig pusselbit. Och intressant konst väcker när den är som bäst, många bra tankar och i sin förlängning i bästa fall också möjlighet till förändring.
Andra bloggar om: Östra Grevie Folkhögskola, Rosengård, Törnrosen, Sara Andreasson, Sanna Salameh, Malmö

Relaterade bilder: