-
En fråga om perspektiv
Posted on september 13, 2008 by Eva Nygren in Allmänt filosofiskt, Konst och kulturDaniel Sandström, ny chefredaktör på Sydsvenskan, skriver idag om ansvarsfrågan som aktualiseras i och med teknologin som till exempel möjliggör för The Pirate Bay att lägga ut obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga. "Diskussionen som följt bevisar också att vi lever i en ny digital offentlighet som ofta saknar ansvariga utgivare", skriver han. Så sant, så sant. Och eftersom vi vill ha frihet att publicera, frihet att offentligt visa, frihet att ta del av det som visas och publiceras, eftersom de flesta av oss ogillar censur, blir kraven på etiskt tänkande och ansvar så mycket större i denna mediebrusande värld med massor av offentliggjord information. Kraven ökar på till exempel tidningarna. Många gånger tar tidningarna alldeles för dåligt ansvar och ser inte hur de faktiskt styr och förråar sina läsare genom att publicera sådant som borde förbli privat. De ger vad folk vill ha säger de.
Men varje individ i dagens samhälle måste rannsaka sig själv. Bestämma sig för om man vill eller inte vill, ta del av sådant som bör förbli privat. Varför gå in på en sida som visar bilder som de som nämns ovan? Vad kan det ge? Jag tror att den största utmaningen idag faktiskt ligger på individnivå. Vi måste bestämma oss för var våra egna gränser finns. Den etik Sandström skriver om är ett problem för honom som ansvarig för en stor tidning. Men den är ännu svårare för oss enskilda. För det är på individnivå som de många besluten ska fattas. Frestelserna är många och om man inte har en egen inre broms kan man få i sig mycket som inte är nyttigt för själen. Så tror jag.
En person som jag gillar mycket att lyssna på är Lotta Gröning. Hon gav sossarna några rejäla smockor igår kväll på Rapport då hon anklagade dem för att nu föra en politik som till största del är identisk med den de anklagat de borgerliga för att ha. Hon är rak och det är gott när det finns folk i de egna leden som har civilkurage nog att kritisera.
En annan som jag gillar är Cleo och hennes foton. Jag länkar till henne så att ni får ta del av hennes speciella perspektiv på tillvaron.
Ett annat perspektiv i det fina höstljuset
Andra bloggar om: Censur, Daniel Sandström, etik, Lotta Gröning
Relaterade bilder:
Hm, fuderar på det där du säger att varje individ måste ransaka sig själv. Jag gillar idén som i och för sig är krävande men också faktiskt erkänner konsumentmakten. Kanske är vi verkligen på väg mot något nytt. Spännande.
Så kan man uttrycka det. Kanske är detta något man borde ta upp i religionsundervisningen – utvidgad till religion och etik. Hur förhåller vi oss till det utbud som finns och var finns våra gränser? Detta är den privata etiken, den som inte syns!
Jo, det är nog klokt men det bör väl diskuteras i alla ämnen egentligen. Källkritik, konsumentkunskap, livskunskap!
Ja, ämnet livskunskap finns här och där. Ett etiskt förhållningssätt på det personliga planet är något man måste lära sig. Framför allt lär man sig det av viktiga modeller. Men skolan är också en viktig källa, även om den inte slår de modeller man ser i föräldrar, syskon, andra viktiga närstående.
Usch vad det låter besvärligt.
Är det inte enklare att förbjuda allt som inte är uttryckligen tillåtet.
Jag tycker inte att det är ok att tidningarna publicerar allt möjligt, än mindre att egensinniga nätproducenter gör det. Vissa saker vill jag inte ta del av. Fakta från förundersökningar och tragedier behöver inte exponeras för att jag ska få klarhet i ett fall.
Jag är med på ditt resonemang. Moralen är ingenting vi föds med. För att den ska få blomma krävs träning, och åter träning. Det krävs insatser och det är bra att publicisten Sandström (och innan honom Melin) för en etikdebatt. Diskussionerna om etik måste föras och gros långt tidigare. Religionsvetenskapen kan vara en plattform. Filosofin likaså. Och språkundervisningarna såklart. Möjligheterna är många
Jag blev väldigt glad för din kommentar. Moral är svårt. Jag gör saker som är fel, självklart, men det är viktigt att man har en inre dialog kring sina värderingar, gärna också i samspråk med dem man kan tala med. Jag är inte mer moralisk eller bättre än andra för att jag har den ambitionen, det handlar om att leva på ett sätt som man, jag, kan stå för.
Håller absolut med. Vi går in i väggen mest hela tiden, men försöker ju. Och råder vår nästa att inte upprepa våra misstag.